Nobody´s perfect.

Jag har inte slutat blogga, jag har bara tagit semester från det.

Jag är upprörd. Jag har suttit och druckit öl och blivit upprörd.
FRA. Inte så farligt i sig, men i det stora hela: IDIOTI! Jag blir rädd. Jag menar, de har såklart gjort samma sak redan innan FRA lagen trädde i kraft, men ändå. Vilka drabbas? Jo vi. Jag menar, inte ser ett mejl från en terrorist till en annan ut såhär:

"Jo, du tar gröna linjen till Farsta strand, tror att det är nummer 18. Så tar du med dig bomben och spränger precis när du är vid Globen. Klockan 19:03 passerar tåget globen. Då: Poff!"
Nä, de krypterar naturligtvis sina mejl. Men jag krypterar inte mina, så mina kan de läsa bäst fan de vill. Till vilken nytta då? Jag ska inte bomba något.

Dessutom, till det jag blev mest upprörd över: PKU.
När Sandro föddes skrev jag på något papper om att det är OK att de sparar Sandros DNA för forskning av sjukdomar. Klart att jag tycker att det låter bra. Nu har jag fått reda på att polisen har begärt att samköra deras register med PKU vid olika fall. (Ja, OLIKA, plural!) Detta innebär ju att det finns ett helt register med folks DNA från de som är födda från och med typ 1975 som POLISEN kan nyttja! Det har de banne mig ingen rätt till och jag har INTE godkänt detta. Innebär det att jag måste ta bort mig ur deras register och inte längre stödja forskningen?
Åhh, nu blir jag upprörd igen.

GRATTIS SPANIEN!

Nä, nu måste jag lägga bloggandet på hyllan ett tag. Jag har torka på bloggande helt enkelt.
Lev väl, I´ll be back och ha en bra dag.

Jag vet, jag har inte skrivit på ett tag. Men jag har annat att göra! Jo, det är faktiskt sant, jag har ett liv utanför den här bloggen. Däremot har jag inte gjort något vettigt. Fotbolls EM har ju varit något av en besvikelse. En enda match efter gruppspelet har gått som jag har velat. Holland Ryssland. Sen har alla andra matcher varit blaha blaha.

Nä, sorry, jag har tappat stinget. Inget att skriva om. Att inte ha något att skriva om men ändå sitta och skriva känns lite dumt. Som att sätta sig på bussen och inte känna för att åka någonstans. Helt enkelt rätt meningslöst.

Vet inte varför. Låg som en jäkla lowrider känner jag mig. (jepp, risig är jag också). Varför? Det finns ju ingen anledning.
Kan det vara för att jag har fått utslag på underarmen? Nä, det är inga utslag, ser snarare ut som massor med små fräknar. Hur kom de dit? Vem ska man skylla på?
Dessutom är det onsdag idag. Jag hatar tisdagar! Igår hade jag inte riktigt tid att hata, så jag får göra det idag istället och på så vis hamnade onsdag lite i kläm.  Nästa vecka ska jag är vi tillbaks i våra normala kängor igen dock.

Nä, what to do, what to do? Idag blir det banne mig pizza, det ska jag se fram emot. Och fotbollen idag!

Igår vart det lite öl och lyxande med Madde på Pontus by the sea. Så igår vart det en tripp längs memory lane, men jag vart lite mörkrädd så vi slutade halvvägs. Lika bra det, vi var nog lite vilda.

Nu ska jag leta tänder i Sandros mun. En har dykt upp, så nu återstår bara... Skam på torra land, hur många tänder är det egentligen?.

Läste här om en kille, 30, som inte fick köpa lättöl på Willys för att han inte hade ID med sig. Hans pappa, som också var med erbjöd sig att köpa dem men fick inte han heller, för han hade inte heller ID med sig. Sist jag var på Willys med André så köpte han cigg. Jag gick igenom kassan (med barnvagn dessutom) och började packa ner saker i påsarna när kassören frågar André om ID. André visar upp det och då säger kassörskan:
"Jag behöver se från er båda"

Min fråga blir då? Varför då?
Jag trodde hon skojade, men inte en min rördes från henne så jag skrattade lite, vilket förmodligen lät som ett hånskratt och la fram mitt också.
Vad hade hänt om jag inte var 18? Hade inte André, 28 år, fått röka då? Jag hade kanske förstått det om vi köpt två olika paket, eller åtminstone 2 paket.

Jag klarade gårddagskvällen med bravur utan abstinens eller skakningar. Nu är det bara en kväll kvar.

Vafan! Ingen fotboll idag? Jag har kollat på fotboll varenda kväll sedan 7/6. Varenda kväll har jag troget tittat. Idag? Nä, ingen match alls! Det var aldrig någon som varnade mig för det här. Imorn? NÄ!!! Ingen match imorn heller!
It hurts! Soooo soooo baaaad!

OS snart.
Nä, ingen tröst faktiskt. OS är inte lika kul. Idag är jag ledsen. Så ledsen att jag inte kan skriva mer. SÅ LEDSEN ÄR JAG!

För er som inte har firat det än.
Vi var i herrviken och firade med TEDH, JENNY (Teddans fru), mamma och pappa. En riktigt trevlig midsommar.
Vi var nere vid midsommarstången och tränade för vad som komma skall, när Sandro blir ett par år äldre. Det är inte så roligt som man kan tro. Jag förstår varför man inte har varit där på.... 20 år. Men såhär såg det ut:


Inga incienter annat än att partytältet blåste upp på taket och fick skrotas och att det drack snapsar. Det senaste kan man kanske inte räkna som en incident, men det råkade bli så. Att snapsa är kanske det enda jag är bra på. Det och fixa punka på vagnar. Ändå rätt nöjd med de kvalitéerna.

Min bror, som är lite putt för att han aldrig nämns i min blogg, så här är lite:
Han saknar en led i tummarna och kan bända dem bakåt.
Han skrev kärleksbrev till kronprinsessan Viktoria när han var liten. (Han förnekar fortfarande).
Han är vänsterhänt.
Världes roligaste.
Han har samma taskiga koordination som min far. (Så sent som igår skulle han stå på händer och föll ner på käkbenet).

Man kan lätt tro att André är Teddans personliga assistent på fjärde bilden, men så är det inte. Tedh klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. (med viss hjälp av Jenny sk tilläggas).
Det finns massor att skriva mer, men jag MÅSTE hoppa in i duschen nu. Hoppas han blev glad för det lilla i alla fall.

Jepp, det gick fort.
Men jag har bestämt att gårdagen är raderat från historien. Den har aldrig existerat. Hoppas att ni inte gifte er eller något, för sorry, det gjorde ni inte. Fyllde du år? Nepp, du är fortfarande lika gammal...

Just nu sitter katten i en liten skolåda som hon inte får plats i och jagar sin svans medan Sandro sitter och kiknar av skratt när han ser det. Livet är allt bra ändå.

Nä, jag ska inte blogga nu, jag ska gå och fortsätta gråta två skvättar.
Först och främst för fotbolls-EM och att svenska landslaget var usla på att spela fotboll igår. Dessutom gick FRA lagen igenom och Storebror kommer liiiiite närmare vårt privatliv. Nästa steg? Kamera här hemma kanske? De kanske ber om att få flytta in, det blir valfritt men säger du nej så flyttar de in ändå
"Ja, idag hade jag tänkt att köpa mig en folköl, köpa ett paket cigg och titta på fotbollsfinalen, är det ok".
"Va? fotbollsfinalen? Vilket lag hejar du på?"
"Italien"
"ITALIEN? Nej vet du vad. Nej, du får inte se den matchen, du kan dammtorka mitt rum istället, men gå du ner och köp ölen, den kan jag dricka".

Nä, nu ska jag gråta två skvättar till och sen lägga fotbollen bakom mig. FRA kommer gnaga ett tag till.

Nu går jag och lägger mig.
Min morgon:
Jag vaknar och vill inte gå upp, men anar att jag kan sova till sju ikväll om jag somnar om, så jag släpar mig in i duschen.
Jag fixar gröt till Sandro, som kastar ner gröten i knät på mig och på golvet. Jag fixar ny gröt och han kastar den i knät på mig och på golvet. Jag fixar ny gröt och han äter upp. Han kräks upp gröten i knät på mig och på soffan.
Jag gör i ordning yoghurt till mig som jag tappar på golvet. Någon som har lust att komma hit och skura golv?


Snart kommer min sönderstressade pappa hit, så jag känner att jag har lite bråttom att vila upp mina fyra magsår innan dess. Måste sluta, nu blev jag stressad.

(Märkligt inlägg...)

Eftersom att jag är kär i Zlatan och fick honom som reserv av Mli så tänkte jag att jag ska ge tillbaks. Då hon har tappat förståndet och valt Torres så kände jag att nu om någonsin behöver hon min hjälp.
Härmed ger jag dig Cannavaro!



_____________________________________________________________________

Igår var det fest igen. Sandras födelsedag. Grattis Sandra.
Vi har nog blivit lite bortskämda med barnvakter, vilket i sin tur innebär lite mycket drickandes och rökandes. Man måste ju ta igen det man missat och passa på.


TOP GUN Generationen.
Det skulle jag kalla vår generation om jag fick bestämma vad den skulle heta. Vilka av oss ryser inte till när vi hör introt till "top gun-låten"? Fäller en tår när Goose dör? Perfekt bakfyllefilm. (Detta skriver jag nog för att de visar den på showtime och jag är bakfull. Kanske hade vilken film som helst varit bra nu, jag hade kanske döpt oss till "ett päron till farsa-generationen" om den hade varit på, men nu vart det TOP GUN.)
Dam dam dam damdamdamdamdamdam...

Idag är en såndär dag när jag inte orkar göra någonting alls. Knappt att jag orkar skriva, men jag ger inte upp så lätt. Jag skulle laga oss något lätt. Carbonara är lätt. Eller? Tydligen inte. Det var väldigt smaklöst, jag tittar ner på tallriken och inser att jag glömt baconen. Ridå.

Jag kollar fotboll och kom plötsligt ihåg när jag dömde min första match. (Jepp, jag har faktiskt domarkort). Jag var kanske 14 och skulle döma ett gäng flickor, typ 8 år. Lagen kommer in på planen i gula tröjor och vita shorts. Båda lagen. Jag hämtar västar till bortalaget varpå alla tjejer står och gråter och vill inte alls ha de där äckliga västarna på sig. Tränarna tycker att jag ska strunta i västarna och jag säger mest ja för att jag inte vill ha gråtandes barn i närheten av mig. Gråtandes barn i klunga gör mig nervös. När matchen väl har börjat inser jag vad jag har gett mig in på. Jag skulle ha stått på mig. Jag har inte en aning om vem som är i vilket lag. Vart ska jag vinka när bollen går utanför sidlinjen? Jag får tokchansa, jag menar oddsen är ändå 50-50. Istället slutar det med att två lag står och gråter och två tränare står i upplösningstillstånd och tycker att jag är världens sämsta domare.
Det är den enda matchen jag har dömt.

Nu ska jag heja fram Österrike lite. Dra mitt strå till stacken.

Jag kan bara säga återigen:
I LOVE ZLATAN!

Sjukt kul kväll! Två mål. Två sönderhoppade bord. En skärm som var 52 kvadratmeter. KVADRATMETER! Min förra lägenhet var 28 kvadratmeter. Många öl. Ja, jag vet inte vad jag ska säga.
Nu kokas det makaroner för att dempa morgondagens ångest. Borde funka.

I LOVE ZLATAN!

Idag har jag varit och klippt mig. Senast jag gjorde det var i augusti. Jepp, så ser såg jag ut i håret. Men jag kliver in och frågar om de har drop in. "jepp, kom och sätt dig" sa en trevlig liten tös.
Jag satte mig ner Szzzzzwich och ett benstöd kom fram och jag låg riktigt bekvämt. Szzzzwoch szzzwoch sa det och MASSAGEN i stolen satte igång, i samma sekund som tösen började massera min hårbotten. MY GOD! Vaddå SPA? Man kan lika gärna gå till frisören. Sen frågade hon om jag behövde tvätta håret innan. Nej sa jag av någon förbannat dum anledning. Hon tittade på vagnen och tvättade det i alla fall. Vet inte hur jag skulle tolka det, så det gjorde jag inte utan la mig till ro. Sen klipptes det och det blev riktigt bra. Så idag är jag bara nöjd.
Förutom att fotbollsmatchen Frankrike - Rumänien var tråkig, men nu är jag istället peppad för Holland - Italien.
Så håll i hatten! Imorn har vi barnvakt, imorn spelar Sverige och jag ska inte dricka en droppe till dess så jag är riktigt riktigt törstig.

Idag har jag planterat blommor på balkongen. Det blev jättefint, nu är bara frågan hur länge de klarar sig. Jag återkommer om det är det händer.

När går en förkylning över? Finns det några regler? Jag vill bli frisk!

Jag har lagt ner projektet att starta en fotbollsliga för mammor. Kändes så stort att jag blev trött av att tänka på det. Jag menar, en liga? Hur tänkte jag? Och att starta ett lag, hur kul är det att inte ha någon att spela mot?
Näää, nu blir det friskis istället. Försöker samla ihop folk som kan och köpa en spelare på batterier alternativt högtalare till datorn på batterier och köra i en park. Mitt problem är att jag själv aldrig har gått på friskis eller aerobic så jag vet inte riktigt hur man gör. Men jag förlitar mig på att det finns andra som kan så får jag göra som de. Det kan bli kul. Synd bara att man har koordination som stor fet gubbe.

Nu kommer ni nog inte se så mycket av mig på ett tag. Kanske inte är någon större förlust för många av er, men just so you know. (Eller så är det en förlust, men det är ju i sig ganska tragiskt och då borde du träna på att göra annat på dagarna.)
Idag drar fotbolls EM igång och jag har längtat och längtat och längtat och...

Jag fick VISA-kortet i torsdags och tydligen samma kod, så det har kunnat användas. Bra tycker jag. Eller hade tyckt om jag inte hade varit hemma och nergrävd i sängen.
Jag har alltid sett mig själv som en människa som inte kräks. Jag håller inte på med sånt, inte ens som gravid. I går natt däremot, var fruktansvärd. Jag kräktes hela natten och in på dagen och jag har nog aldrig varit så slut i hela mitt liv! Igår var det synd om mig, idag är jag en helt annan person.

Jag fixade punkteringen med skummet igen. Skam den som ger sig!

Idag.
Idag har jag varit ute och gått för länge med flipflop så jag har fullt med blåsor under fötterna. Det är inte så skönt och det räcker inte med att bara byta skor. Men fötterna härdas, så det finns något positivt med det hela ändå.

Jag var på BVC idag och vi pratade om att barn kan sätta saker i halsen, bränna sig på kaffe som de har ut från kaffekoppen och att de kan drunkna i vattenpölar. Upplyftande? Dessutom berättades det att om barn tar tag i något som till exempel är jättevarmt, en spisplatta (Jag vet, de når inte upp, men säg en braskamin då...) så berättar inte deras hjärna för dem att de ska ta bort handen. Dumt va?

På väg hem vejade jag för glasbitar med vagnen. Hjälpte det? Punka. Det måste vara jag som gör något fel när jag kör. Som tur är har jag bildäckskum hemma fortfarande. Ut på balkongen och mecka.

Jag spärrade ju varenda kort jag kunde i förrgår oich idag i posten låg det ett kort och en kod. Spännande spännande. Jag slet upp kuvertet med kortet i först: ICA-kortet. VIlket hån!
Koden var till kreditkortet. Detta innebär att jag inte kan använda VISA-kortet förrän nästa vecka, för inte skickar de både kod och kort samma dag, och den här veckan behagade visst bara ha fyra arbetsdagar.

Jag satte över pengar på Andrés konto så jag har under tiden han jobbar. I förrgår när jag skulle iväg så bad jag honom om hans kort. Tyssstnad... Jag är inte betrodd! Jag fick hans lösa kontanter och ett mummel om att om jag tappar hans kort också så står vi helt utan. Jag känner mig som ett barn. Som nu har ont i fötterna och punka på vagnen.

Men... ooäääärgh. Läser i aftonbladet om hur Josef Fritzl får beundrarbrev. Jag blir helt galen! Och sjukt provocerad av någon märklig anledning. VAD är det som gör att han får kärleksbrev? VAD?

My name is Veronica och min karma är inte i balans.
Jag har suttit i telefonkö efter telefonkö och spärrat allt jag kan tänkas spärra. Inte för skojs skull inte. När jag är klar sätter jag i telefon i laddaren och sätter mig utslagen på soffan. Då ringer telefonen. Det är något vaktbolag som undrar om jag har tappat en plånbok.
Så nu när alla kort i plånboken är obrukbara så har den kommit till rätta händer igen. Vilken tur!

Men jag är lite besviken dock. Jag fick inte någon riktigt respons på folk som vill ge mig sina plånböcker. Vad är ni för några? Men jag tackar "mli" för erbjudandet av nya lungor, jag har ju varit gravid och ammat i över ett år nu, så om levern kan reparera sig så har jag nog en någorlunda fungerande lever, men om "en gång trasig lever, alltid trasig lever" gäller så är den fortfarande trasig. Men du får gärna testa, säg bara till.

Nu ska jag gå och hämta min plånbok.

Jag känner mig som ett stort skämt!
Jag har hostat upp varenda lunga i kroppen. (Ja, alla två) och söker nu efter donatorer. Hör av er!
Dessutom efterlyser jag någon snäll själ som kan ge mig sin plånbok. Jepp, för min är borta. Jag vill ha pengar i den och gärna kreditkort. Många. (eftersom det inte är jag som står för dem. De jag står för är det väl någon som är glad för just i denna stund).
Jag vill inte riktigt spärra heller, för jag vet att i samma stund jag spärrar så kommer den fram. Kommer ni ihåg historien om nycklarna? De kom ju fram efter ett par dagar.

Nu ska det letas! Ju fler som erbjuder sig sina plånböcker ju gladare blir jag. Jag förtjänar väl det? Kom ihåg att jag är sjuk!

Det var ju dumt att gå ut igår. *SNÖRVEL*