Nobody´s perfect.

Jag hade hört av en annan mamma att man kunde ta fotavtryck på lillen på torsdagar i kapellet. Jag är inte pysseltypen, men vi var fem mammor och de andra tyckte att det vore kul, så jag hängde på. Vi kom dit aningen förvirrade för ingen visste var det låg. Till slut hittade vi rätt.
I min värld skulle besöket se ut:
Vi hejar på personalen
Vi trycker ungarnas fötter och händer i gipsplattor
Vi går hem med våra extra fötter och händer.
Total tid: 20 minuter, eventuellt en halvtimme.

Såhär såg besöket ut:
Vi hejar på  personalen.
Vi väntar en timme på att något ska hända.
Vi samlas i en ring och ska sjunga ramsor, psalmer och be bön.
Jag får panik! Sitter tyst, vägrar ta de bredvid i händerna under bönen och håller krampaktigt i min stackars sons händer och hoppas innerligt att det här inte sätter några spår.
Vi väntar en timme på att något ska hända
Vi trycker ungarnas fötter i gipsplattor
Vi väntar 20 minuter på gipsplattorna när personalen säger att vi kan hämta dem nästa vecka när de torkar.
Vi flyr.
Total tid: Alldeles för länge.

Jag kommer inte hämta fötterna. Det får någon annan göra, eller så får de vara kvar. De försökte dessutom sälja in "babygudstjänst" i kyrkan nu på söndag.

Jag är inte kyrktypen och vill inte pracka på grabben någon gud över huvud taget, kommer inte på fråga.