Nobody´s perfect.

Jag satt hos Sess och drack kaffe på hennes altan med henne och hennes syster. Jag tyckte att Lillknorren gott kunde ligga och träna nacke lite, så honom la jag på magen på en filt. Han tar bort filten från högerflanken och lägger sig en fin liten kräk och sen smörjer in halva altanen med armen, ansiktet och slutligen filten.
Jag: -Hmm, Sess, du har kräk på altanen...
Sess: - Gör inget.
Sen äts det glass och dricks kaffe. Men en sak ska ni ha jävligt klart för er, barn gör inte alltid som man vill. En solig dag som den här vill jag:
Lillknorr ska vara tyst och glad och inte vara ivägen.
Lillknorr vill:
Skrika, gråta, tycka att solen är i vägen(!) Kräkas som jag redan sagt och jaaa, göra så att jag mammor inte kan njuta av den lediga tid vi tycker att vi har gjort oss förtjänta av.
Därför bärs det och tröstas det om vartannat. (tre mammor, tre barn).
Vart jag vill komma är att kaffe dricks inte när det är varmt, utan man får allt dricka det när man får en stund över. Så mitt i allt detta tröstande och vaggandes så sparkar jag ut Sess kaffekopp ner i min sko. Jag tömmer skon på grus (vårtecken) och kaffe och säger:
Jag: -Hmm, Sess, du har kaffe på altanen...
Sess: -Gör inget, du får tvätta altanen när det är dags.
Jag: - Hmpf.
Men. Jag har inga skor att gå hem i. Jag har storlek 36, Sess vet jag inte, men de minsta hon hade förutom träskorna var storlek 39. Jepp, jag skrev rätt. TRÄSKORNA. Vem har träskor? Skor gjorda av trä? Jag gick hem i dem och jag säger såhär: SMÄRTA!!!

Jag tänker då inte tvätta någon altan.