Nobody´s perfect.

Vi ska fixa ett pass till lillfjärten för att kunna flyga iväg. Passet måste, som bekant, innehålla massa personuppgifter och en bild och det håller i fem år. Men, tänker jag då, när han är fem, ska han då visa upp ett pass där han är 65 cm lång, blå ögon (som alla bebisar har som nyfödda) och skallig?
Han kan inte på eget initiativ vara terrorist (än) så hela processen verkar enormt meningslös.
Jag slår ett slag för personbevis för att slippa hålla på.
(Har jag nämnt att polisstationer gör mig lite nervös? Jag känner sig alltid så skyldig. Om jag så bara ser en tant så kan jag få för mig att någon snott hennes handväska, planterat den på mig och tipsat polisen).
Vissa skulle kalla det paranoia, jag kallar det att vara försiktig. Jag undviker helst polisstationer.