Nobody´s perfect.

I know, bloggen halkar efter. Men tack vare det så har jag lite att skriva om.
Vi börja i ändan ångest. Min mammaledighet är slut om tre dagar. Jepp, jag börjar jobba igen. Ordet jobba kommer från ordet jobbig. Därav ångesten.

Imorn bär det av till Hasseludden/Yasuragi. Ordet jag letar efter här stavas SPA. Jag och André tar ska bo i en svit utan gangsterbarnet och hålla på med saker jag inte kan stava till. Men det ska bli himmelskt.
Sist jag klippte mig var lite av en SPA-känsla. Då var det massage i stolen och händer som masserade hårbotten och en trevlig och duktig frisör. Idag tänkte jag upprepa den behandlingen.
Min frisör var inte samma. Jag fick inte håret tvätten, med andra ord inte sitta i massagestolen. Jag berättade hur jag ville ha håret (Samma frisyr, men kortare helt enkelt). Jag kom ut med någon typ av page. När han tog spegeln som de brukar och visar baksidan så ruffsade jag till det lite och sa att jag nog ville ha det lite busigare, då höjde han rösten och bad mig sluta, för jag förstörde hans frisyr. DIN FRISYR? ÄR DU SÄKER PÅ ATT DET ÄR DIN FRISYR, DITT AS. Tänkte jag, istället bad jag om ursäkt och sa att det var fint som det var och kom på att nu kommer jag absolut inte behöva visa leg när jag köper cigg längre. Jag ser snarare ut som en tant.
När jag ringde André för att fråga om han älskade mig vilkorslöst och oavsett hur jag ser ut i håret så sa han: Njae, har förutsättningarna förändras så vette katten... Tack för den här tiden älskling, jag ringer om ett halvår när det växt ut igen.

I helgen hade vi min bror och hans fru här och pratade lite. Vi kom in på övernaturliga krafter och sånt. Jag är alldeles för tråkig för att tro på sånt. Hur som helst kom jag plötsligt ihåg hur jag, min bror och en kompis till honom brukade jaga upp varandra genom att prata om spöken när vi var små. Vi satt ofta i vår källare och gjorde det. I helgen kom det dock fram något hysteriskt roligt. Min brors kompis och min bror hade blivit så rädda att de hade gått till en präst för att prata igenom det här med spöken. TILL EN PRÄST! I KYRKAN!
Jag vet inte vad de sa i kyrkan och jag vet inte om det hjälpte, han blev lite generad när han berättade det. Hur som helst är han för övrigt helt frisk och tror inte heller på spöken längre. Så det kanske hjälpte.
Men jag kan numer stoltsera med att jag som två år yngre tjej var tuffare.

Sorry Teddan, kunde inte låta bli.

Mat mat mat.