Nobody´s perfect.

Jag undrar varför det alltid händer grejer med min packning när jag är ute och reser. Nu har det dock varit frid och fröjd rätt länge, men så har det inte alltid varit.

Första gången:
Jag fick för mig att flytta till Dublin och bo där i ett år, så jag tog mitt pick och pack, i princip allt jag hade i kläder. Jag flyttar in i en lägenhet där det bor fyra tjejer som är typ 4 år yngre än jag och de hade tapetserat hela lägenheten med bilder från okej-tidningar! De var tvungen att pussa minst 20 av bilderna godnatt innan de gick och la sig i sina rum. Mitt rum? Nä, jag hade inget rum, jag sov på en madrass i köket/vardagsrummet.
Alla hade jobb och var sin nyckel. Inte jag. Jag hade inget jobb och ingen nyckel, vilket innebar att så fort jag gick utanför dörren så kom jag inte in igen, förrän kl. 21 då den första kom hem efter jobbet.
Detta gjorde att min tid i Dublin, som varade 4 veckor spenderades på "Local pub" där de tyckte synd om "Crazy Swede". Men det gjorde verkligen ingenting, jag fick mat och öl där varje dag. Thank you.
Men efter fyra veckor fick jag nog av de jobbiga tjejerna och bestämde mig för att flytta till London istället. (För att vara rättvis mot tjejerna så var det inte bara deras fel. Jag fick inte heller något jobb.)

Jag begav mig till flygplatsen med packningen och filofaxen där jag hade: VISA-kort, Pass, SIM-kort till tfn, Biljett och alla lösa pengar. Den blir naturligtvis stulen och jag beger mig till flygplatspolisstationen. Jag är snabbare än Usain Bolt då mitt plan inte känner någon sympati utan lyfter utan mig om jag inte hinner. På polisstationen har de "fikarast" och han som sitter i luckan ville äta upp sin yoghurt innan han kommer fram till att jag ska till den andra polisstationen, på andra sidan flygplatsen. Jag springer och får till slut polisrapporten. Kommer till gaten som är stängd.
Detta innebär att jag måste köpa ny biljett. Hur då?
Jag hade inget VISA eller några kontanter. Jag bad att få biljetten på faktura och det gick jättebra, om jag bara kunde legitimera mig. What the f**k? Vad är det som är så himla svårt att förstå? JAG HAR INGET PASS HELLER!!!
Jag fick ringa mamma och hon fick köpa biljetten åt mig med hennes VISAkortsnummer.

Till slut fick jag min biljett, checkar in resterna av mitt liv och sätter mig tomhänt vid gaten då det kommer en dam och klappar mig på axeln och säger att hon har varit med om samma sak. När hon var ung så var hon tvungen att åka till England för att göra abort, det är fler som gör så än man tror, sa hon. -Ehh, WHAT? No no, you have got it all wrong.
Hon gick.

På planet hamnade jag bredvid en man som jag beklagar mig gråtandes för. I don´t know how to get from tha airport... And even if I did, Where will I go? snurvel snurvel. Han ger mig då £100 och hans klocka (?). Nu i efterhand kanske jag inte helt förstår varför jag tog emot klockan framför allt. Men det gjorde jag.

Väl på Londons flygplats... Nä. Där fick jag så jag teg. Ingen väska kom inte. Härliga tider tänkte jag och gick till för att anmäla väskan borta. Men sedär. Ryanair har finstilt berättat att de inte tar på sig något ansvar om packningen försvinner. Så där står jag, med £100, en klocka och en polisrapport.

Hur som helst löste sig allt och jag sitter ju faktiskt här idag. Men för er information, om man gör ett nytt pass utomlands så tar det fyra veckor. Fyra veckor kan vara en väldigt väldigt lång tid.