Nobody´s perfect.

Ett kort inlägg, men ett kort inlägg måste ju vara bättre än inga alls.
Passar pockså på, tack Kottan. Skönt att veta att någon är enträgen att läsa och mån om att berätta det. Tack.

Men frustrationen kommer från den där jävla chokladkalendern. Man får ju inte ut chokladen. Det enda som händer är att små små bitar fastnar under nageln och blir äcklig. När man väl får ut chokladbiten (om man nu får det, det är inte säkert, oftast blir det bara smular av den) så är den inte ens god och är förmodligen fyra år gammal.

I måndags kraschade hårddisken här hemma.
Den där backup:en som man har pratat om sen i somras typ, då datorn började krångla, har såklart inte blivit av. Varför gör man inte saker när man bör?
Men André fixade faktiskt biffen efter tre dygns arbete. Hurra för dig älskling!
Dessutom har vi nu en back up, så nu är den mer välkommen att krascha igen, även om jag skulle föredra att den höll i åtminstone 4 år nu.

Jag och André har köpt en Ipod till varandra i julklapp. Samma Ipod. Som all musik vi har är nerladdad på och den ska vara i bilen ALLTID. Vi har till och med en laddare så att det inte ska kunna finnas en enda anledning att ta ut den från bilen.

Jag har nackspärr. Åt höger. Fan.