Nobody´s perfect.

Idag är en tuff dag. Inte som i tuff ball, utan som i tuff -Ge mig styrka- tuff.
Klockan 05:20 ringde klockan, vi skulle till BVC idag för att vaccinera lillpojken. Vi har en tre månaders gammal (ung heter det än så länge va?) son och jag är den mjäkiga och gnälliga i familjen. Känns bra. Jag ville gå ut när sprutorna kom fram, men tog sats och stannade kvar medan A höll fast honom.
Men grabben var sådär grabbigt tuff och skrek bara under sticken, sen var han glad igen. Eller hur. Han somnade och A åkte vidare till jobbet, väl hemma var han rätt glad och lite trött bara, sen plötsligt kom det! Vråltjutet som inte tystnade! Så jäkla snäll och glad är han inte.
Gå och bära honom, så fort jag sätter mig eller stannar så tjuts det lite högre och lite kraftigare. 7 kg är inte så mycket kan man tro, men det är det. 7 kg är enormt mycket! Idag skulle jag nog säga att det är mer än 50 kg.

Nu fick jag skrivkramp och kan inte ödsla den tysta stunden här genom att sitta här framför datorn och försöka komma på något roligt att skriva. Inget är roligt idag.
(Jo, klart fan att det är det, det är ju fint väder som jag kan se genom fönstret, det är roligt)