Nobody´s perfect.

Nu står jag på ruta noll igen. Ingen har ringt om toan. Nu måste jag göra allt det där igen, Hitta nummer och ringa och be dem komma hit. Jag som var så himla stolt för två veckor sen. Varför gör de så mot oss? Säkert är det medvetet. Sist hade vi problem med golvvärmen i badrummet. Jag ringde och förklarade felet och han i andra luren frågade om jag var säker. Jepp, jag är säker sa jag. Då frågade han mig igen om jag var helt säker. Ja det är jag. Äh, sa han, det är lika bra jag kommer och kollar. Det är så onödigt att skicka dit folk som kostar pengar om det inte är fel på den. Så han kom och kollade, konstaterade att det var fel och ringde "folk som kostar pengar" som fixade det. Till saken hör att felet var att knappen att sätta på golvvärmen inte funkade. Hur kunde han ens tro att jag var osäker på om den funkade eller inte. Hur tänkte han? "Den där lilla flickan vet säkert inte hur en knapp funkar, lika bra att kolla upp".

Nej, nu blev jag lite uppretad, nu ska det bli kul att ringa dem imorn, hoppas jag har kvar den här känslan, för annars blir det aldrig gjort.