Nobody´s perfect.

Döfött att at tag i saker för inget händer ändå.
Vår toalett. Den fylls inte upp efter att man spolat, man måste vänta typ en kvart. Så har den varit i över ett år. För drygt ett halvår sen var det någon här som skulle fixa den och fläkten och toan. Fläkten kunde han inte fixa och sa att han skulle skicka en annan kille. Vi väntar fortfarande. Toan fixade han och den höll i två dagar.
Förra veckan träffade jag, av en händelse en kille från våra förvaltare och jag frågade honom vad jag skulle göra. Han var här idag och konstaterade att han inte kunde fixa det på rak arm, toan måste plockas isär och eventuellt bytas ut helt. De som byggde huset ska stå för det.
Nu står jag, med andra ord på ruta noll igen.
Det som håller mig ifrån att ringa är:
Ett: Måste leta fram telefonnummer = lathet.
Två: Måste bestämma en dag då de kommer = framförhållning, inte min starkaste sida.
Ja, det var bara det, men det är inte så bara, det är det som gör att vi gått i över ett år med trasig köksfläkt och toa.
Nu ringde jag de som byggt huset, men inget svar såklart. Nu kommer det ju ta månader igen och helt plötsligt har garantin gått ut.

Men nu ska jag inte klaga mer. Fiiiint väder! Kallt och sol, I like! Jag är på gott humör, lillgngstern är på gott humör och pappa kommer hit och vi ska ta tisdagspromenaden.
Nu ska jag sätta upp lappar hemma med PEABs telefonnummer så jag inte kan skylla på att jag inte har det. Sen ringer jag till slut för jag blir så trött på lapparna. Man måste komma på knep för att lura sig själv. Jag blir så nöjd när jag lyckas.