Nobody´s perfect.

Nu är det ett år till nästa påsk. Jag ska inte äta ägg eller choklad alls förrän nästa påsk, jag ska bara äta upp det vi har kvar och det lär väl räcka i ett år förmodligen. (Förmodligen är det slut till ikväll).

Jag var ute och gick med barnvagn och stötte på två män som undrade om jag var full.(?) Märklig fråga. När jag stannade för att... Jag vet inte varför jag stannade faktiskt, men deras hund såg ut att vilja bli klappad, så jag klappade den. Då började Sandro gråta och ena mannen berättade historier om hur man skulle uppfostra. Mmm, det absolut bästa jag vet är att lyssna på hur andra har gjort för att uppfostra deras barn så de blev lite bättre än andras barn. Men så var det inte, han berättade hur han uppfostrat hunden så den är lite bättre än andras (läs mitt) barn. Han sa att när Sally skällde, så kastade han minsann en kudde på honom, för då var det inte han, utan kudden som var dum.
Sen berättade han hur han lät hunden sova på en kvadratmeter från början, för att uppskatta två kvadratmeter som han har nu. Jag visste inte om jag skulle berätta att det var ett barn och inte en hund som grät i vagnen, istället sa jag: -"Mmmmm, ja guuuuud vad bra". Den andra mannen sa:
-Jaa, tänk om man hade ett sånt förhållande till sina barn". Han kan ju verkligen inte ha lyssnat. Han var nog van vid att den förste pladdrade på, för han pep att de var ute en timme om dagen och gick med den förstes hund under tiden den förste mannen tog ett andetag.

Nu måstes det förtäras vin känner jag. Och choklad.