Nobody´s perfect.

Igår gick det vilt till vill jag lova. Vi var hemma hos Sess och grillade spett. Klockan vart så mycket som kvart över elva innan vi gick hem. Det är hur en vild natt ur småbarnsföräldralivet går till. Slank till och med ner en och annan öl.

Det känns lite tragiskt faktiskt. Vad hände med festandet? "Those were the days".

Inatt (och då menar jag faktiskt inatt, typ vid fyra) vaknade jag och hade sprängande ont i bihålorna och det kliade i öronen. Welcome bihålsinflammtion. Men allt går att döda med ipren. (Inte döda, gömma!). SÅ nu mår jag rätt bra. Tillräckligt bra för att grilla på Tanto med Sandra och Emilio. Jag får ta smällen imorn. Antingen det eller så efterlyses en dunderkur som kan råda bot på hela eländet. Nä, jag visste väl det. Jag får helt enkelt ta smällen imorn. Idag ska jag ha kul.

Sandro däckade när jag bar in honom. Han var så trött att han somnade under tiden jag la ner honom på golvet, ja innan han nådde golvet så sov han. Så jag la mig också och sen ringde telefonen. Jag hade sovit i två timmar och Iprenena (Jamen försök att säga det i plural själv ska du få se!!!) hade släppt. JAG HAR FEBER! Mår inte alls bra. Inte nog med detta! Sandro vaknade såklart av telefonen också och vill ha ALL min uppmärksamhet. Det var André som ringde och sa att han skulle ta ett par öl med en kompis.

Nädå. Jag ska inte gnälla... Däremot ska jag kräva PIZZA av André när han kommer hem!

Jag sitter på balkongen med Sandro, dricker min smoothie och är rätt nöjd med tillvaron och en granne som jag aldrig sett förr kommer och ber mig stänga av den skräniga musiken.
Jag har på MORNING HAS BROKEN med CAT STEVENS! SKRÄNIG? Hon förstår nog inte hur det skulle kunnat låta. Min mamma var rädd att jag skulle bli värsta dödsmetall-gangstern när jag var mindre. Tänk om jag valt den vägen. Tanten hade väl kanske till och med svimmat. HMPF.

Idag sitter jag ute på balkongen med en smoothie och bleka ben som ska bli bruna. Till er som inte har något fönster i närheten, det är jättefint väder. Vad gör ni?

Moahahahaaaa

Voine voine. Jag tror att den här bloggen håller på att förtvina. Jag har helt enkelt inte tid att uppdatera och ju mer sällan jag skriver, ju mindre antal besökare. Det går väl hand i hand.
Jag ljög precis.
Klart att jag har tid... Kom igen, jag är mamma ledig. Men det är nog motivationen. Och humorn. Jag har ingen kvar. Jo, det har jag faktiskt. Ska jag berätta något som är kul? Ni borde ha tänkt tanken, det har jag, men inte orkat ändra.
Ni har säkert märkt att jag inte skriver ut hela namn. Det känns lite löjligt att inte göra det, men av någon anledning valde jag att inte göra det. Dock heter mig blogg veronicaramberg.blogg.se. Det är ju så dumt så att klockorna stannar.

Igår sprack mina byxor. Vi skulle ha picknick i stan och jag sätter mig ner. riiiiitch. Inte ett litet hål i sömmen inte. Nä, hålet korsade sömmen. Jag hade tack och lov min sarong med mig (tänkt att sitta på) som jag fick knyta runt mig istället. Paniken kom när vi skulle hem. De där sarongerna har en förmåga att knytas upp när man går. Jag såg mig själv stå på tunnelbanan och sarongen faller ner medan jag står med Sandro i famnen. "Öööhhh, Sess, är du en pärla och sätter på mig kläderna?"
Sarongen trillade aldrig av. Men nu finns inga ursäkter längre... TRÄNING!
Dock attackerade en förkylning mitt och Sandros immunförsvar så idag ligger vi båda hemma och hostar. (Nä, ingen ursäkt, man ska inte träna när man är förkyld. Idag är dessutom men in trees...)

Det är strålande sol, jag är trött och vill bara gå ut och sätta mig i solen och bli brun och ta det piano. Men.... Det ser ut som en krigszon här hemma efter alla väskor som packades upp igår. (Med packa upp menar jag slängt innehållet på golvet). Men jag orkar inte. Jag ser det och sätter mig på soffan, i någon sorts protest. Man är rätt dum faktiskt. Så tänker jag: Tänk om jag gjorde detta igår kväll, eller i morse, då hade det varit gjort nu. Jag kommer tänka så imorn också. "tänk om jag hade gjort det igår/ förrgår/ förra veckan..., då hade det varit gjort nu.
Måste....... plocka........... undan....... nu....

Nu är vi hemkomna från Helsingborg efter en mycket trevlig helg! Det är nästan synd att skriva Helsingborg när vi spenderade största delen av den vakna tiden i Helsingör. Jag tycker bara bättre och bättre om Danmark. Men jag får bara svårare och svårare att förstå vad de säger. Räknesättet är ju helt skruvat.

Ville bara skriva att jag fortfarande lever, i allra högsta grad faktiskt, även om bloggen har dragit lite skada kanske. Nu måste jag sova ikapp det vi missade i helgen.

Igår åkte vi till djurgården. Rosendals trädgårdar. Det skulle vara superfint och jättevackert. Jag vart lite besviken när jag kom dit, jag vet inte vad jag hade väntat mig, men jag hade väntat mig något. Men jag upptäckte att jag ger blanka fan i rosor och namn på äppelträd. Jag ville äta, så det gjorde jag istället för att titta på växter. Däremot var det en tolvåring som ville bråka med en typ artonåring och ville ha gängslagsmål på plattan. Killen var så liten och äcklig att till och med hans kompis skrattade åt honom. Han skulle behövt ordentligt med stryk.

Stackars A är superförkyld och sitter och snörvlar. Jag försöker så gott jag kan ta hand om lillknorren och storknorren. Det går sådär, jag är nog inte menad att vara hemmafru och ta hand om.
Idag var jag även på IKEA och kom hem med bambupinnar som jag band ihop en efter en. Ögla som jag satte en pine i, dra åt, knut. Ny ögla, ny pinne, ny knut och dra åt osv. Det kallas för terapi men hjälpe inte alls. Men nu står de på balkongen och nu ska jag bara ta mig för att köpa jord och någon typ av klängväxt som ska upp på den nya väggen. Det kan gå hur som helst. Tomater vill jag ha på balkongen också.

Nu ska jag gå ner i vikt. Några tips?

Zlatan!!!

Ni vet sådär man har när man är förkyld och bakfull och efter en hård dags träning. Idag är det synd om mig. Dessutom kastar lillknorren in sin hands alla fingrar med naglar i mitt öga och vispar runt.
 Men jag är inte bakfull och jag tränade inte igår. Igår var jag lite bakfull (efter alla drinkar som inte blev lika goda som jag räknat med, men tillräckligt goda för att dricka). och igår var jag på en till konfirmation. Tvilling till förra veckans konfirmand. Kyrkbänkar är fortfarande otrevligt obekväma faktiskt, men middagen efteråt gjorde det hela värt det.

Idag blir det dock en eller ett par av Jonas sommarsmoothie för idag är det nervkittlande fotboll. Inter-Parma och Roma-Catania, allt i Lo scudetto´s namn! FORZA INTER!!!


Suck, det finns ingen frukost hemma, nu måste jag avbryta A's GTA IV spelande och skickat iväg honom till kiosken.

Nu jäklar. Vill bara nämna att jag har köpt massor av ingridienser till alla sorters drinkblandningar och nu ska här göras drinkar. Mest för att det är gott, jag kan och jag vill.

Bet av naglarna och fingertopparna igår. Hockeymatchen. Orkar inte förklara (ni som är intresserade vet redan, ni andra bryr er antagligen inte, finns ingen poäng med att berätta), men spännande var det i slutminuterna av tredje och i SD.
Men min undran: Det har blivit som med handbollen, varifrån kommer intresset? Fotboll är ju min sport, inget jävla hockeytrams. Jag kollade mycket på hockey förut, men när Salo nickade in pucken i eget mål mot vitryssland la jag ner den grejen och har i sanningens namn inte tyckt att det är roligt att kolla.
Jag vet inte vem jag ska skylla på här och det är aningen frustrerande. Ska jag skylla på pappa som låg bakom mina sportintressen när jag var liten? Ska jag skylla på A som satte på matchen på TV igår? Ska jag skylla på
hela Kanada?
Skit också.

Mina nycklar. Är det någon därute som har sett dem? Kan verkligen inte förstå vad jag har gjort med dem. Kan jag ha slängt dem?Jag kom in i förrgår = då hade jag nycklarna. Igår när jag skulle gå och käka lunch med mamma (tack för lunchen mamma) så hade jag inte nycklarna. Om man kan leta ihjäl sig så är jag nu på god väg. Jag har till och med letat i kylskåpet, men där låg de inte.
Nu börjar jag snart gråta! Ska jag sitta inne hela dagen?
(Nä, såklart inte, vi har ju reservnycklar, men det lät inte lika dramatiskt...)

Det var länge min klara favorit, framför allt i VM 94. Tyckte till och med att han var snygg, fråga mig inte hur jag tänkte. Rasta var väl lite exotiskt. Till mitt försvar var jag 14 år.



Jag har ätit middag med Henke och hans brorsa när han spelade i Ajax. Det ni. Impade?
I ärlighetens namn så var det kanske inte riktigt så. Eller knappt så över huvud taget. Ok, så här var det: Jag satt på McDonalds i Helsingborg efter en slirig kväll i Danmark, Henke traskar in och min kompis skriiiker HENKE LARSSON!!! McD var proppat och det fanns bara ett bord och det var placerat tätt intill vårt, så där satte de sig, modiga som de var. Dessvärre var det så länge sen och vi var lite för sliriga för att komma ihåg allt, men jag hävdar ändå middag med Henke.

Jag säger Välkommen till EM Henke.

Sjukt roligt.

Allt lever farligt här hemma.

Nu måste jag berätta: Jag använde skum till bildäck och körde in i vagnens däck. Däcket är som nytt. Det gick skitbra! Ibland överraskar jag till och med mig själv.

Jag brukar vilja ha fart runt omkring mig, jag vill att saker och ting ska gå fort och det har sina fördelar. Men inte bara. Det är inte alltid bra.
Köpenhamnhelgen är ett bra exempel. Hur kul är det att läsa all text på biljett och avtal och allt vad det nu kan vara? Inte speciellt, så då gör jag det inte helt enkelt.
Planet skulle gå 17:20 på fredagen. På vägen till Arlanda när klockan är halv fyra så tittar jag en gång till på biljetten och läser att planet landar i Köpenhamn 17:20. Planet lyfter 16:10. Bra Veronica, verkligen jättebra. En sak hade väl varit om det vara varit jag och A, men nu skulle vi checka in vår väska och sen springa till till specialbagaget för vagnen som vi inte hade någon plastpåse till (och hur smidig tror ni att vagnen är att springa med ihopfälld?). Vi fick ta oss till check in stället igen, be om påse, möblera om hela vagnen, in genom metalldetektorn som alltid piper och sen packa upp hela lillskitens skötväska. De skulle gå igenom burkmaten som var med och se att det inte var sprängämnen i. Allt detta med lillknorren hängandes i ett sele på min mage. (Jag ska inte klaga, A bar allt annat).

Men ni anar inte hur effektiv man blir när man väl har vant sig vid att man funkar såhär. Vi hann till och med ta en öl på Arlanda.

Nu har jag varit dålig på att skriva igen, jag vet, men kom igen. Det har varit superfint väder i helgen och inte tänker jag sitta inne och skriva då inte. Helgen har varit löjlig bra. Men det straffar sig tydligen.
Fredags satt jag och A och drack öl i solen, i Lördags var vi hemma hos A's föräldrar och sen i tantolunden med A's brorsa och hans tjej. Det var störtskönt och jättemycket folk. (Betydde dock lång kö till toan, men det kommer ju inte som någon överraskning i och för sig).
I Söndags var vi på konfirmation. Jag har inte förstått poängen med det och tycker faktiskt att det är lite läskigt. "Nu tillhör ni Jesus Kristus" sa prästen till konfirmanderna. Måste man tillhöra honom bara för att man tror på Gud? Rättelse: Vill ha presenter...
Som sagts tidigare, jag är inte någon av kyrkans anhängare. Men konfirmationen var väl trevlig annars, men hur får man en fem månaders bebis att sitta tyst i kyrkan i en och en halv timme? Dessutom har de inte direkt gjort kyrkbänkarna bekväma i kyrkan, det var väl det där med att man ska lida så mycket som möjligt antar jag.

Idag var jag och en annan mamma ute och gick. PUNKA PÅ VAGNEN! IGEN! Jag blir så trött. Så nu köpte jag sånt där skum man lagar bildäck med och tänkte testa. Jag menar, vad kan hända? För om jag har förstått det hela rätt så kan det inte bli punka på skummet sen och då kommer jag leva lyckligt i alla mina dagar. Det är det jag eftersträvar. Det var en kille på stadium som sa att man kunde göra så. Han sa att han hade lagat deras pirror med det och att det funkade. Jag vet att det bara är en temporär lösning egentligen, men ingen har sagt hur temporär. Allt är relativt. Nu ska jag skita ner mig. (laga däck).

Nu tänkte jag efter lite och kom på att jag väntar på A's kloka råd, annars kan det sluta hur som helst.

Då ska jag berätta något märkligt. Jag pratade med en banktjänsteman idag om vad man gör om man har fått pengar på kontot som man inte vet var de kommer ifrån. Kan man använda dem? Om det inte är mina och jag har använt dem, hur snabbt måste jag då betala tillbaka dem? Får jag ens använda dem om jag inte vet att de är mina. Hon svarade att man inte får använda dem medvetet... Vaddå? Om man super skallen i bitar, får man använda dem då?

Jag skulle aldrig dragit täcket över huvet igår. Natten blev inte sådär skön som jag hade velat.
Antingen har jag hamnat i klimakteriet eller så går jag igenom en helt ofrivillig detox, men jag vet inte vilken gift det är som håller på att lämna min kropp. Hade jag vetat det hade jag kunnat proppa kroppen full och sova gott igen.
Det började redan i förrgår då jag var lite yr och kallsvettig hela dagen. Igår fortsatte det och det hela var värre. Men inatt... Jag toksvettas och drömmer att jag ska byta blöja på snorungen men klarar inte av det. Jag vaknar sittandes och är jättesvettig och håller på at dra av örngottet från min kudde. Jag får ångest för att jag först tror att det är knodden jag drar i, men sen lugnar mig när jag ser att det är kudden, bara för att få ångest igen då jag tor att jag slarvat bort knodden. Men sen kollar jag i hans säng och där är han faktiskt. Phu.
Ingenting är i säkerhet här hemma.

I know, jag är en usel bloggare. Men så är det.
Här sitter jag och gör absolut ingenting annat än att matar, byter på och underhåller en tokförkyld (läs gnällig) bebis. Han är så snorig att han snarkar även när han är vaken och hostar så det låter som en skällande hund. Det är inget roligt att blogga om det och det är framför allt inget roligt att läsa om det.

Vår katt vaccinerades idag. Jag var inte med, men hon hade blivit jättearg och skrämt veterinären. Borde inte de vara vana med att katter inte alltid tycker om att bli tagna i nacken och få en spruta instucken?

Dessutom står det 0-1 DIF-HIF. Skit också!
Imorn har jag lite projekt. Tömma och rensa hela förrådet, som vi har gjort förr. Varenda gång så har det slutat med att tålamodet tagit slut och att kartongerna har packats och stuvats in igen.

Nu ska jag vänta på att huvudvärkstabletten ska göra sitt och sen dra täcket över huvet!

Här har jag gått, i 28 år, och trott att jag inte tycker om danskar. Jag har ju helt fel om mig själv, de är ju störtsköna! Kanske har det med att jag växte upp i Helsingborg och helsingörare inte är jätteförtjusta i svenskar. (Kan absolut inte förstå det, för vi är ju inte så skräniga och högljudda när vi åker dit och dricker max 2 öl, eller?)
Men när man ser på det hela från en som är 28 och har barn och inte en som är 16 och nyss har kommit på att det är skitkul att vara full så är det en helt annan grej.

Nyhavn är kanske en av de trevligaste ställena på jorden. Bara så ni vet.

Men nu är jag tillbaks igen och ska vaccinera katten på onsdag och lillknodden på fredag. Blä.