Nobody´s perfect.

Voine voine. Jag tror att den här bloggen håller på att förtvina. Jag har helt enkelt inte tid att uppdatera och ju mer sällan jag skriver, ju mindre antal besökare. Det går väl hand i hand.
Jag ljög precis.
Klart att jag har tid... Kom igen, jag är mamma ledig. Men det är nog motivationen. Och humorn. Jag har ingen kvar. Jo, det har jag faktiskt. Ska jag berätta något som är kul? Ni borde ha tänkt tanken, det har jag, men inte orkat ändra.
Ni har säkert märkt att jag inte skriver ut hela namn. Det känns lite löjligt att inte göra det, men av någon anledning valde jag att inte göra det. Dock heter mig blogg veronicaramberg.blogg.se. Det är ju så dumt så att klockorna stannar.

Igår sprack mina byxor. Vi skulle ha picknick i stan och jag sätter mig ner. riiiiitch. Inte ett litet hål i sömmen inte. Nä, hålet korsade sömmen. Jag hade tack och lov min sarong med mig (tänkt att sitta på) som jag fick knyta runt mig istället. Paniken kom när vi skulle hem. De där sarongerna har en förmåga att knytas upp när man går. Jag såg mig själv stå på tunnelbanan och sarongen faller ner medan jag står med Sandro i famnen. "Öööhhh, Sess, är du en pärla och sätter på mig kläderna?"
Sarongen trillade aldrig av. Men nu finns inga ursäkter längre... TRÄNING!
Dock attackerade en förkylning mitt och Sandros immunförsvar så idag ligger vi båda hemma och hostar. (Nä, ingen ursäkt, man ska inte träna när man är förkyld. Idag är dessutom men in trees...)