Dagens händelse.
Idag tänkte jag vara lite snäll mot änderna nere vid sjön, så jag tog en halv limpa vörtbröd och traskade ner till sjön med Sandro i vagnen... Bara det gjorde jag med livet som insats då det var glashala stentrappor ner till vattnet där de små liven höll hus. Två svanar var dör också som stod och fräste. Nej, varken Lennart eller Gunde var där, det var riktiga fåglar.
Lite skrajset så tog jag upp brödet och helt plötsligt har jag fyrtio jävla änder som hackar mig på fötterna och två svanar väldigt väldigt nära.
Det blev i princip hela brödskivor som kastades i ren panik med försök att ge svanarna mest för att de inte skulle bli arga, inte tänkte jag på att de har väldigt mycket längre hals och därmed tog längre tid att komma ner till brödet. Svanarna fick inte en enda bit.
Sen skyndandes det därifrån. Utan att ha räknat med att det var hala trappsteg upp från sjön också. Jag kände att jag inte hade tid så jag genade genom träden upp på stigen med varenda andjävel efter mig. Sen jagade de mig en bit och jag hörde hur svanarna flaxade. Hua, det var läskigt och inte alls lika mysigt som jag trodde när jag packade ner brödet.
Sen tog jag mig upp till banken. Vi har myntsparat och jag tänkte att istället för att ha dem skräpandes hemma så skulle jag växla in dem. Detta skulle gjorts förra veckan, men då hade jag sönder maskinen efter hälften av mynten och banken ville inte ta emot dem manuellt (eller vad det heter) så jag fick snopet gå hem med mynten igen. Vet ni hur tungt det är med två tusen i mynt, by the way? Jag vet, så om ni någonsin undrar, så vet ni vart ni ska vända er.
Idag när jag tog mig upp till banken (ja, upp, det är uppförsbacke hela vägen) så stod det på maskinen: "Automatjävel ur bruk". Inte riktigt så stog det, jag har modifierat det lite till hur jag tycker att det ska stå. Så jag gick återigen hem med mynten. Men det var nerför.
gott nytt år till alla er som läser.
Lite skrajset så tog jag upp brödet och helt plötsligt har jag fyrtio jävla änder som hackar mig på fötterna och två svanar väldigt väldigt nära.
Det blev i princip hela brödskivor som kastades i ren panik med försök att ge svanarna mest för att de inte skulle bli arga, inte tänkte jag på att de har väldigt mycket längre hals och därmed tog längre tid att komma ner till brödet. Svanarna fick inte en enda bit.
Sen skyndandes det därifrån. Utan att ha räknat med att det var hala trappsteg upp från sjön också. Jag kände att jag inte hade tid så jag genade genom träden upp på stigen med varenda andjävel efter mig. Sen jagade de mig en bit och jag hörde hur svanarna flaxade. Hua, det var läskigt och inte alls lika mysigt som jag trodde när jag packade ner brödet.
Sen tog jag mig upp till banken. Vi har myntsparat och jag tänkte att istället för att ha dem skräpandes hemma så skulle jag växla in dem. Detta skulle gjorts förra veckan, men då hade jag sönder maskinen efter hälften av mynten och banken ville inte ta emot dem manuellt (eller vad det heter) så jag fick snopet gå hem med mynten igen. Vet ni hur tungt det är med två tusen i mynt, by the way? Jag vet, så om ni någonsin undrar, så vet ni vart ni ska vända er.
Idag när jag tog mig upp till banken (ja, upp, det är uppförsbacke hela vägen) så stod det på maskinen: "Automatjävel ur bruk". Inte riktigt så stog det, jag har modifierat det lite till hur jag tycker att det ska stå. Så jag gick återigen hem med mynten. Men det var nerför.
gott nytt år till alla er som läser.
Frustration.
Ett kort inlägg, men ett kort inlägg måste ju vara bättre än inga alls.
Passar pockså på, tack Kottan. Skönt att veta att någon är enträgen att läsa och mån om att berätta det. Tack.
Men frustrationen kommer från den där jävla chokladkalendern. Man får ju inte ut chokladen. Det enda som händer är att små små bitar fastnar under nageln och blir äcklig. När man väl får ut chokladbiten (om man nu får det, det är inte säkert, oftast blir det bara smular av den) så är den inte ens god och är förmodligen fyra år gammal.
I måndags kraschade hårddisken här hemma.
Den där backup:en som man har pratat om sen i somras typ, då datorn började krångla, har såklart inte blivit av. Varför gör man inte saker när man bör?
Men André fixade faktiskt biffen efter tre dygns arbete. Hurra för dig älskling!
Dessutom har vi nu en back up, så nu är den mer välkommen att krascha igen, även om jag skulle föredra att den höll i åtminstone 4 år nu.
Jag och André har köpt en Ipod till varandra i julklapp. Samma Ipod. Som all musik vi har är nerladdad på och den ska vara i bilen ALLTID. Vi har till och med en laddare så att det inte ska kunna finnas en enda anledning att ta ut den från bilen.
Jag har nackspärr. Åt höger. Fan.
Passar pockså på, tack Kottan. Skönt att veta att någon är enträgen att läsa och mån om att berätta det. Tack.
Men frustrationen kommer från den där jävla chokladkalendern. Man får ju inte ut chokladen. Det enda som händer är att små små bitar fastnar under nageln och blir äcklig. När man väl får ut chokladbiten (om man nu får det, det är inte säkert, oftast blir det bara smular av den) så är den inte ens god och är förmodligen fyra år gammal.
I måndags kraschade hårddisken här hemma.
Den där backup:en som man har pratat om sen i somras typ, då datorn började krångla, har såklart inte blivit av. Varför gör man inte saker när man bör?
Men André fixade faktiskt biffen efter tre dygns arbete. Hurra för dig älskling!
Dessutom har vi nu en back up, så nu är den mer välkommen att krascha igen, även om jag skulle föredra att den höll i åtminstone 4 år nu.
Jag och André har köpt en Ipod till varandra i julklapp. Samma Ipod. Som all musik vi har är nerladdad på och den ska vara i bilen ALLTID. Vi har till och med en laddare så att det inte ska kunna finnas en enda anledning att ta ut den från bilen.
Jag har nackspärr. Åt höger. Fan.
