Nobody´s perfect.

Är det så det måste vara? Måste småbarnsföräldrar se ut som om världen sprungit om dem? När man har kommit ur den här tiden, kommer någon av sina gamla vänner känna igen en?
"Möt mig vid slussen, du känner igen mig på det gråa håret och rynkorna".
Förmodligen har man inte gått ner de där gravidkilona heller, så man väger 10 kilo mer och har slutat bry sig. Man har köpt tio mjukisbyxor till priset av ett halvt par på Ullared och man har inte borstat håret på tre år.
Eller ska man klä upp sig och sminka sig för att sitta hemma och byta blöja och torka upp kräk? Tre lass kemtvätt varje vecka låter ju inte heller som den bästa lösningen. Nä, lösningen måste vara att lära sig balansera, det ska jag träna på.

Annars händer inte så mycket, Har hittat ett fik där de har babysitter till låns. För er som inte är föräldrar så låter det kanske inte så intressant, men jag lovar! HEAVEN!
När jag läser igenom det här så upptäcker jag att jag har blivit en såndär mamma. Ingen idé att spjärna emot längre. Mammagrupper, fik med babysitter.... Jag kommer och hälsar på i verkligheten om ett par år, möt mig då vid slussen...
Idag skulle vi se hur det funkar på öppna förskolan. Den har öppet måndagar 13-16 för barn under 6 månader. (Läs för föräldrar till barn under 6 månader, för get real, barnen har inte mycket utbyte av det hela, förutom lite slem och bakterier antar jag). Vi hittade till slut rätt och en av tjejerna jag gick med frågade om vi skulle låsa vagnen, eller om det var onödigt. Låsa vagnen? Jag har inte ens tänkt den tanken faktiskt, måste man skaffa lås till den? Eller har de lås på själva vagnen? Man får väl gå ner och hämta låset till cykeln.
Vi kom dit 13:45 och just idag så stängde de kl. 14 av någon anledning som jag inte läste, så det var bara att gå tillbaks och undvika att prata om lås på vagnar.

Well well, man lär så länge man lever.

Nu har katten kommit hem från mina föräldrar, hon var där då vi var i Sälen, min mormor passade henne och mina föräldrars två katter.
Alltid när hon kommer hem därifrån (utöver att hon gått upp massor i vikt) så är hon dels supertrött och sover väldigt mycket och dels väldigt kelig i ett par dagar. Jättemysigt, kanske ni tänker då, men inte alltid. Inatt ville hon leka och kela hela natten och så fort jag somnade så kom tassen i ansiktet som ett brev på posten. När väl katten somnade så vaknade såklart ungen och ville ha mat. Idag hoppas jag att André har överseende med mig.

Melodifestivalen... Var det ett skämt, eller? Jag förstår inte varför jag tittar på skiten år efter år, men igår måste varit värst någonsin. Men hurra för Kristian Luuk och den nya förmågan Björn Gustafsson!


Igår kom jag på idén att starta ett fotbollslag här av bara mammor, så ska vi starta en liten serie mamma-lag som möts. A undrade om det inte behövs fler lag än vårt för en serie. Visst finns det en poäng, det måste väl medges. Men det kanske finns det, det är nog värt att kolla upp.

Jag är DIF:are i själen, inget kan någonsin få mig att ändra mig. Trodde jag. Rami Shaaban. En av mina absoluta favoriter ska börja spela i Hammarby. Vad betyder det här? Ska jag krypa över till A:s sida med svansen mellan benen, eller ska jag gå som en rakryggad djurgårdare och heja på Shaaban i smyg? Ågren!

Nu intar jag min roll som mjölkkossa och ska ta hand om min kalv innan gnäll övergår till skrik.

Åhh, har beslutsångest. Idag ska alla mammor från mammakursen mötas och promenera tillsammans. Jag kan inte påstå att jag supergärna vill promenera med 10 barnvagnar, det vore ren lögn. Å andra sidan så kan jag knappast sitta hemma och gnälla över att det är trist att vara hemma. Jag får se hur jag gör. Kanske stannar hemma och bäddar ner mig och skyller på halsont (som faktiskt är sant).

Idag händer det grejer! Sessan och Gustaf har åkt in till BB. Kom igen nu! Sitter hemma och gör vågen.

Annars händer det inte så mycket faktiskt, ni som har hängt med vet att det är bajsdag idag, hoppas André kommit hem tills dess. Det vore inte mer än rätt faktiskt.
Så min dag verkar vara att sitta vid telefon och invänta SMS eller samtal från Sessan, mata deras katt och invänta bajsattack. Tragiskt. Det blir nog den där promixen ändå.

Klockan är 16:15 och jag har inte ätit en matbit idag, ändå gick jag upp klockan 8.
Men plötsligt vart klockan 11:30 och jag fick bråttom. Klockan 13 skulle vi (jag och Lillskrutten) vara på mammakurs. Jag var väldigt skeptisk till det och tycker inte så mycket om att sitta och jämföra förlossningar och amning och så. Jag blev rätt positivt överraskad och tyckte faktiskt att det var ritkigt trevligt. Men det är lite så att allas upplevelser är liksom ytterligheter. Antingen så är det den värsta förlossningen i världen, eller så var den i princip smärtfri. Antingen så har man haft en väldans blues efter förlossningen och typ inte velat ha barnet, eller så har allt gått så himla bra och deras barn är kanske till och med lite bättre än de andras. Men det är väl så antar jag, det är väl ingen som vill ha ett såntdär vanligt barn.

Vi kom hem från sälen med alla 12 benen i behåll. Det var en riktigt bra resa faktsikt och jag fick festa för första gången sen Moses badade. Det var lika kul som jag kom ihåg.
Skidåkningen var bara sådär dock, däremot hyrde vi var sin skoter (mamma var hemma i stugan med Lillskrutten). Jag, A, brorsan, hans fru och pappa. Tänk er! Som bekant så har mitt lokalsinne sina brister, men uppe på ett kalfjäll där det verkligen inte finns några som helst riktmärken, i totalmörker (klockan var 19). Vi åkte ju längst spåret såklart, men efter att vi vänt så kom vi efter en stund till en korsning som ingen av oss märkt. Vilket håll? Nåja, vi kom ju hem utan problem. Jag upptäckte att jag blivit mer farträdd på äldre dagar också. En grupp som kört dagen innan oss hade kört vilse och det tog fyra man och fyra timmar att hitta dem igen.

Nä, nu måste jag faktiskt ta något att äta!

...För nu drar vi iväg. Eller imorgon bitti åker vi om vi ska vara noga. Men allt är packat och S färdigbajsad. Allt är fröjd.

Hur vet du att du är småbarnsförälder? När du slutar bry dig om hur du ser ut.
Jag går här hemma med mjukisbyxor och munkjacka, helt osminkad. Det hade aldrig hänt annars. Igår var jag ute och gick i mjukisbyxor! Nästan sorgligt. En ny era.
Men jag har varit ordentligt klädd idag, ska ändå tilläggas. Var uppe jättetidigt, tränade en timme, och var helt klar med mig och Lillskrutten klockan 10, gick till Sickla, det är exakt 2267 steg från sickla galleria hem till mig. Jag ska köpa mig en stegräknare, för det var inget kul att räkna själv. Väl hemma igen blev det lite av ett antiklimax. Vad gör man nu då?

Så nu har jag tvättat tre maskiner tvätt och packat för sälen imorn. Det var på grund av tvätten (tack vare tvätten) som mina jeans åkte av och mjukisbyxorna på.

S är en såndär bebis som bajsar en gång i veckan. Han har bajsdag idag och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att han bajsar, annars sätter han igång imorn i bilen. Eftersom han bajsar så sällan så kommer det så mycket att inte blöjan räcker till, jag är fortfarande inte van vid det så jag hamnar i någon typ av trans och bara nervositetsfnittrar när det händer.
Men vi har ett avtal, så det ska nog gå bra.
Fördelen med en bajs-en-gång-i-veckan-bebis är att man kan vara lugn sex dagar i veckan.

10kg! 10kg! 10kg!.... Vet inte alls hur det här ska gå! Jag har 10 kg kvar av graviditetskilona att gå ner, och den som sa att man rasar i vikt av amning har nog aldrig ammat. Nix, här ska det nämligen kämpas ordentligt.
 Suck, det är inget roligt, och ångesten av pizzan igår har lagt sig som en skugga över mig och täckt över skuggan från pizzan i förrgår. Har kanske mig själv att skylla att jag inte går ner några kilon.

Idag lekte jag med kusinen Hanna och hennes 5åriga son Robin. Vi var och matade fåglar och spelade TV-spel, det var det vi hade råd med. Hanna sa något som jag lagt på minnet. Hon sa: "Vi har funderat på att bli religiösa, för kyrkan har gratis köttsoppa på söndagar".

Imorn ska jag träffa Madde i stan och käka frukost med henne, sen jade jag tänkt att käka lunch med mamma, eftersom jag då ändå är i stan. Jag ska även träna en timme innan jag åker in till stan. Sessan ska komma hem och bada badkar och känna sig viktlös imorn och jag och pappa ska ut på promenad.
Förhoppningsvis kommer inte Sessan och med det menar jag inte att jag inte vill ha henne här, utan att hon istället ligger på BB och föder barn. Får fundera ut något som är bra på pussel som får lösa det här åt mig, jag vill nämligen vara klar med allt vid fem. Och så vill jag tillägga här att allt tar ungefär fyra gånger så lång tid med en två månaders bebis att ta hand om också.

Nu ska jag gå och handla bananer.

Att inte ta ut hela mammapenningen var nog ett misstag. I min värld trodde jag att jag skulle klara mig på drygt hälften av hela mammapenningen i månaden, men jag måste nog tänka om. Min tanke var att jag kunde vara ledig dubbelt så länge, men om jag fortsätter såhär så kommer jag inte leva så länge. Nåväl, det finns större problem i världen. Till exempel läste jag att  man måste bära hjälm månadsskiftet februari mars, för då störtar en satellit ner på jorden. Attans vilken otur man skulle ha om det träffade en. Stor som en minibuss och väger 9 ton. Inte bra!

Kan inte bestämma mig. Är det bra eller synd att sverige åkte ut igår? Klart att det är synd, sverige skulle ju ta EM guld! Å andra sidan bygger jag inte längre upp dagarna efter handbollsmatcher och kan plötsligt göra vad jag vill! Nä, jag är nog mest ledsen för att de åkte ut.

Igår skulle jag gå till BVC, det tar i regel ungefär en halvtimme. Igår tog det en timme. Jag gick fel. Jag hade väldigt god tid på mig och tänkte att jag skulle ta en väg som går parallellt med vägen jag brukar ta.
Så jag svängde av och traskade på med barnvagn och Ipod. Jag hade vanliga vägen till vänster och vägen jag gick på svängde väldans mycket åt höger, så för att inte göra misstaget som jag och pappa gjorde i tisdags så bestämde jag mig för att gå upp mot stora vägen igen, men varenda väg till vänster var återvändsgränder. Till slut var jag på samma ställe som jag och pappa var på i tisdags. Jäkla skit, och plötsligt hade jag inte alls mycket tid på mig längre. Men till slut frågade jag en snäll farbror om vägen och han förklarade med ett leende hur fel ute jag var. Men jag kom i tid till BVC, helt blodröd i ansiktet efter att ha sprungit sista biten, som består av en hemskt lång uppförsbacke. Fördelen med detta är att om jag fortsätter att gå där kommer jag kanske börja hitta.

Idag ska jag banne mig handla fotoalbum! Så är det!
Jag har fått en avi att hämta ut något på posten. Det är lite spännande, för jag vet inte alls vad det är. Det kan vara förstoringar av fotona jag beställt, eller så kan det vara nikotinfri tobak! Det skulle vara kul. Vi har en vattenpipa som inte används, för jag vill inte röka med nikotin. Vägrar bli beroende av det igen! Så jag beställde lite nikotinfri tobak.
Nu ska jag nog duscha och bege mig för att hämta ut paketet.

Det regnar, jäkla skit!

Sådär ja, vad mammaledigheten kan göra konstiga saker med en. Här satt jag, med hjärtat i halsgropen och helt utan att andas. Handboll på TV. Jag är absolut inget handbollsfreak! Nä, fotboll är ju min sport. Vet knappt vem någon är i handbollslandslaget, förutom Kim Andersson och målvakten, Thomas något. Men att det är så spännande! Sverige vann med 27-26 mot Spanien, gjorde avgörande målet när det återstod 1 sekund.Ja, det är helt galet faktiskt.
Det är EM nu och jag har sett, med stort intresse, ska tilläggas, varenda match. Jag tror dessutom att den här marchen gav oss en plats i OS, men ska jag kanske ha låtit vara osagt (oskrivet) för det är jag inte säker på.

Fotoalbum.
Ja, det var ju ett tag sen man tittade i ett sådant, nu har man ju alla bilderna på hårddisken i datorn. Har inte ens bränt ner dem på skiva, så om datorn kraschar... Ja, jag vill inte tänka så.
Men 2004 bilderna satte vi fint in i ett album och lovade varandra att vi skulle göra ett fotoalbum per år. Det blev inte så mycket gjort, men i förrgår fick jag för mig att jag skulle beställa bilder från 2005 och framåt för att göra album. Idag kom de! Blev superglad och svär lite över att jag inte köpte albumen på granit, som jag faktiskt höll i idag när jag och Sessan var där. Men nu har jag att göra en annan dag.
Jag öppnar påsen med alla bilder och vet ni vad? De ligger inte i ordning. Jösses, ja, när kan den här fina sommarbilden vara ifrån? Så nu har jag ändå att göra, för nu måste jag gå in i mapparna i datorn och titta när bilderna togs. Vet ni hur många bilder man tar på tre år? Massor!

Så, istället för att sitta här och skriva så ska jag nog leta lite i mappdjungeln. Ska bara överdosera espresso först.

Sen tidigare bestämt så brukar jag och min pappa ta promenader på tisdagar. Pappa jobbar inte då och eftersom jag är mammaledig har jag all tid i världen och behöver all sällskap jag kan få, så passar trevligt sällskap och motion bra närsom helst.
Nåväl, idag skulle vi ta en promenad på ungefär 45 minuter. Min pappa har förmodligen världens sämsta lokalsinne, han är i alla fall bland de 20 sämsta för att inte överdriva, medan mamma har bland de 20 bästa lokalsinnena i världen. Jag hade oturen att ärva pappas lokalsinne.
Så promenaden blev på två timmar och vi hann att fundera på om vi verkligen hade gått åt helt motsatt håll än vad som var tänkt. Nu hade vi inte gått i motsatt håll, utan bara en kvarts fel håll, så i slutändan var vi lite nöjda med marginalen, det kunde ju trots allt varit mycket värre.

Gick förbi ett litet favorithak med thailändsk mat som ägs av en man från iran och köpte lite stekta grönsaker och stekt ris och mannen säger att han önskar att han hade tagit ut pappaledighet för alla hans 12(!) barn. Då hade han inte jobbat mycket. Näää, inte på restaurangen i alla fall, tänkte jag, men tänk att passa upp på mamman under 12 graviditeter med massor av ungar som springer omkring. Han har det nog bra som jobbar istället för att vara hemma tror jag.

Fyyy vad jag tycker illa om day-time TV och det som är ohyggligt pinsamt med att jag tycker det är att jag faktiskt har fastnat för 'days of our lifes'. Idag missade jag det för promenaden som tog ut på tiden (går 12:50 på trean för er som undrar). Men det gör inget om man missar femton avsnitt, de brukar inte ha fört historien vidare i alla fall.
Annars går Oprah som bara blir mer och mer pretantiöst för varje gång, Hem till gården på fyran, Magnum på femman. Ja, det är bara hugga i all kvalitet-TV som finns. För vidare TV-tablå hänvisar jag till www.tv.nu.
Men ikväll ska sverige spöa ungern i handboll och det ska bli kul att se.

Sådärja. Då sitter man här och bloggar.
Egentligen skulle jag gå upp och göra frukost och hoppa in i duschen lite snabbt, men icke. Igår gnällde jag för A om att jag inte kommer ut på förmiddagarna, utan först vid ett, och då har ju solen snudd på gått ner. Nu börjar jag ana varför det är så, jag gör helt oförutsedda saker som att börja blogga istället.

Idag är det allt lite snö ute. (ytterst lite!) Men tillräckligt för att jag ska bli på gott humör. Kanske ska ut och träna på att köra vagnen i snö tills vi kommer upp till Sälen.
Tänk om vi hade haft sån tur att det frös på riktigt ordentligt och det blev is på sjön och hammarbybacken öppnade. Då skulle jag åka skridskor och skidor varje dag!
Innan vi flyttade hit så bodde vi granne med herr hammarbybacke och hade en stor takterass som vi skulle ha afterskii på och dricka glüwein och jägermeister. Vi åkte inte skidor en enda gång utan tittade mest upp på den och tänkte tanken. Ibland är det en lång lång väg mellan tanke och handling.

Hungrig!