Nobody´s perfect.

Det är strålande sol, jag är trött och vill bara gå ut och sätta mig i solen och bli brun och ta det piano. Men.... Det ser ut som en krigszon här hemma efter alla väskor som packades upp igår. (Med packa upp menar jag slängt innehållet på golvet). Men jag orkar inte. Jag ser det och sätter mig på soffan, i någon sorts protest. Man är rätt dum faktiskt. Så tänker jag: Tänk om jag gjorde detta igår kväll, eller i morse, då hade det varit gjort nu. Jag kommer tänka så imorn också. "tänk om jag hade gjort det igår/ förrgår/ förra veckan..., då hade det varit gjort nu.
Måste....... plocka........... undan....... nu....

Nu är vi hemkomna från Helsingborg efter en mycket trevlig helg! Det är nästan synd att skriva Helsingborg när vi spenderade största delen av den vakna tiden i Helsingör. Jag tycker bara bättre och bättre om Danmark. Men jag får bara svårare och svårare att förstå vad de säger. Räknesättet är ju helt skruvat.

Ville bara skriva att jag fortfarande lever, i allra högsta grad faktiskt, även om bloggen har dragit lite skada kanske. Nu måste jag sova ikapp det vi missade i helgen.

Igår åkte vi till djurgården. Rosendals trädgårdar. Det skulle vara superfint och jättevackert. Jag vart lite besviken när jag kom dit, jag vet inte vad jag hade väntat mig, men jag hade väntat mig något. Men jag upptäckte att jag ger blanka fan i rosor och namn på äppelträd. Jag ville äta, så det gjorde jag istället för att titta på växter. Däremot var det en tolvåring som ville bråka med en typ artonåring och ville ha gängslagsmål på plattan. Killen var så liten och äcklig att till och med hans kompis skrattade åt honom. Han skulle behövt ordentligt med stryk.

Stackars A är superförkyld och sitter och snörvlar. Jag försöker så gott jag kan ta hand om lillknorren och storknorren. Det går sådär, jag är nog inte menad att vara hemmafru och ta hand om.
Idag var jag även på IKEA och kom hem med bambupinnar som jag band ihop en efter en. Ögla som jag satte en pine i, dra åt, knut. Ny ögla, ny pinne, ny knut och dra åt osv. Det kallas för terapi men hjälpe inte alls. Men nu står de på balkongen och nu ska jag bara ta mig för att köpa jord och någon typ av klängväxt som ska upp på den nya väggen. Det kan gå hur som helst. Tomater vill jag ha på balkongen också.

Nu ska jag gå ner i vikt. Några tips?

Zlatan!!!

Ni vet sådär man har när man är förkyld och bakfull och efter en hård dags träning. Idag är det synd om mig. Dessutom kastar lillknorren in sin hands alla fingrar med naglar i mitt öga och vispar runt.
 Men jag är inte bakfull och jag tränade inte igår. Igår var jag lite bakfull (efter alla drinkar som inte blev lika goda som jag räknat med, men tillräckligt goda för att dricka). och igår var jag på en till konfirmation. Tvilling till förra veckans konfirmand. Kyrkbänkar är fortfarande otrevligt obekväma faktiskt, men middagen efteråt gjorde det hela värt det.

Idag blir det dock en eller ett par av Jonas sommarsmoothie för idag är det nervkittlande fotboll. Inter-Parma och Roma-Catania, allt i Lo scudetto´s namn! FORZA INTER!!!


Suck, det finns ingen frukost hemma, nu måste jag avbryta A's GTA IV spelande och skickat iväg honom till kiosken.

Nu jäklar. Vill bara nämna att jag har köpt massor av ingridienser till alla sorters drinkblandningar och nu ska här göras drinkar. Mest för att det är gott, jag kan och jag vill.

Bet av naglarna och fingertopparna igår. Hockeymatchen. Orkar inte förklara (ni som är intresserade vet redan, ni andra bryr er antagligen inte, finns ingen poäng med att berätta), men spännande var det i slutminuterna av tredje och i SD.
Men min undran: Det har blivit som med handbollen, varifrån kommer intresset? Fotboll är ju min sport, inget jävla hockeytrams. Jag kollade mycket på hockey förut, men när Salo nickade in pucken i eget mål mot vitryssland la jag ner den grejen och har i sanningens namn inte tyckt att det är roligt att kolla.
Jag vet inte vem jag ska skylla på här och det är aningen frustrerande. Ska jag skylla på pappa som låg bakom mina sportintressen när jag var liten? Ska jag skylla på A som satte på matchen på TV igår? Ska jag skylla på
hela Kanada?
Skit också.

Mina nycklar. Är det någon därute som har sett dem? Kan verkligen inte förstå vad jag har gjort med dem. Kan jag ha slängt dem?Jag kom in i förrgår = då hade jag nycklarna. Igår när jag skulle gå och käka lunch med mamma (tack för lunchen mamma) så hade jag inte nycklarna. Om man kan leta ihjäl sig så är jag nu på god väg. Jag har till och med letat i kylskåpet, men där låg de inte.
Nu börjar jag snart gråta! Ska jag sitta inne hela dagen?
(Nä, såklart inte, vi har ju reservnycklar, men det lät inte lika dramatiskt...)

Det var länge min klara favorit, framför allt i VM 94. Tyckte till och med att han var snygg, fråga mig inte hur jag tänkte. Rasta var väl lite exotiskt. Till mitt försvar var jag 14 år.



Jag har ätit middag med Henke och hans brorsa när han spelade i Ajax. Det ni. Impade?
I ärlighetens namn så var det kanske inte riktigt så. Eller knappt så över huvud taget. Ok, så här var det: Jag satt på McDonalds i Helsingborg efter en slirig kväll i Danmark, Henke traskar in och min kompis skriiiker HENKE LARSSON!!! McD var proppat och det fanns bara ett bord och det var placerat tätt intill vårt, så där satte de sig, modiga som de var. Dessvärre var det så länge sen och vi var lite för sliriga för att komma ihåg allt, men jag hävdar ändå middag med Henke.

Jag säger Välkommen till EM Henke.

Sjukt roligt.

Allt lever farligt här hemma.

Nu måste jag berätta: Jag använde skum till bildäck och körde in i vagnens däck. Däcket är som nytt. Det gick skitbra! Ibland överraskar jag till och med mig själv.

Jag brukar vilja ha fart runt omkring mig, jag vill att saker och ting ska gå fort och det har sina fördelar. Men inte bara. Det är inte alltid bra.
Köpenhamnhelgen är ett bra exempel. Hur kul är det att läsa all text på biljett och avtal och allt vad det nu kan vara? Inte speciellt, så då gör jag det inte helt enkelt.
Planet skulle gå 17:20 på fredagen. På vägen till Arlanda när klockan är halv fyra så tittar jag en gång till på biljetten och läser att planet landar i Köpenhamn 17:20. Planet lyfter 16:10. Bra Veronica, verkligen jättebra. En sak hade väl varit om det vara varit jag och A, men nu skulle vi checka in vår väska och sen springa till till specialbagaget för vagnen som vi inte hade någon plastpåse till (och hur smidig tror ni att vagnen är att springa med ihopfälld?). Vi fick ta oss till check in stället igen, be om påse, möblera om hela vagnen, in genom metalldetektorn som alltid piper och sen packa upp hela lillskitens skötväska. De skulle gå igenom burkmaten som var med och se att det inte var sprängämnen i. Allt detta med lillknorren hängandes i ett sele på min mage. (Jag ska inte klaga, A bar allt annat).

Men ni anar inte hur effektiv man blir när man väl har vant sig vid att man funkar såhär. Vi hann till och med ta en öl på Arlanda.

Nu har jag varit dålig på att skriva igen, jag vet, men kom igen. Det har varit superfint väder i helgen och inte tänker jag sitta inne och skriva då inte. Helgen har varit löjlig bra. Men det straffar sig tydligen.
Fredags satt jag och A och drack öl i solen, i Lördags var vi hemma hos A's föräldrar och sen i tantolunden med A's brorsa och hans tjej. Det var störtskönt och jättemycket folk. (Betydde dock lång kö till toan, men det kommer ju inte som någon överraskning i och för sig).
I Söndags var vi på konfirmation. Jag har inte förstått poängen med det och tycker faktiskt att det är lite läskigt. "Nu tillhör ni Jesus Kristus" sa prästen till konfirmanderna. Måste man tillhöra honom bara för att man tror på Gud? Rättelse: Vill ha presenter...
Som sagts tidigare, jag är inte någon av kyrkans anhängare. Men konfirmationen var väl trevlig annars, men hur får man en fem månaders bebis att sitta tyst i kyrkan i en och en halv timme? Dessutom har de inte direkt gjort kyrkbänkarna bekväma i kyrkan, det var väl det där med att man ska lida så mycket som möjligt antar jag.

Idag var jag och en annan mamma ute och gick. PUNKA PÅ VAGNEN! IGEN! Jag blir så trött. Så nu köpte jag sånt där skum man lagar bildäck med och tänkte testa. Jag menar, vad kan hända? För om jag har förstått det hela rätt så kan det inte bli punka på skummet sen och då kommer jag leva lyckligt i alla mina dagar. Det är det jag eftersträvar. Det var en kille på stadium som sa att man kunde göra så. Han sa att han hade lagat deras pirror med det och att det funkade. Jag vet att det bara är en temporär lösning egentligen, men ingen har sagt hur temporär. Allt är relativt. Nu ska jag skita ner mig. (laga däck).

Nu tänkte jag efter lite och kom på att jag väntar på A's kloka råd, annars kan det sluta hur som helst.

Då ska jag berätta något märkligt. Jag pratade med en banktjänsteman idag om vad man gör om man har fått pengar på kontot som man inte vet var de kommer ifrån. Kan man använda dem? Om det inte är mina och jag har använt dem, hur snabbt måste jag då betala tillbaka dem? Får jag ens använda dem om jag inte vet att de är mina. Hon svarade att man inte får använda dem medvetet... Vaddå? Om man super skallen i bitar, får man använda dem då?

Jag skulle aldrig dragit täcket över huvet igår. Natten blev inte sådär skön som jag hade velat.
Antingen har jag hamnat i klimakteriet eller så går jag igenom en helt ofrivillig detox, men jag vet inte vilken gift det är som håller på att lämna min kropp. Hade jag vetat det hade jag kunnat proppa kroppen full och sova gott igen.
Det började redan i förrgår då jag var lite yr och kallsvettig hela dagen. Igår fortsatte det och det hela var värre. Men inatt... Jag toksvettas och drömmer att jag ska byta blöja på snorungen men klarar inte av det. Jag vaknar sittandes och är jättesvettig och håller på at dra av örngottet från min kudde. Jag får ångest för att jag först tror att det är knodden jag drar i, men sen lugnar mig när jag ser att det är kudden, bara för att få ångest igen då jag tor att jag slarvat bort knodden. Men sen kollar jag i hans säng och där är han faktiskt. Phu.
Ingenting är i säkerhet här hemma.

I know, jag är en usel bloggare. Men så är det.
Här sitter jag och gör absolut ingenting annat än att matar, byter på och underhåller en tokförkyld (läs gnällig) bebis. Han är så snorig att han snarkar även när han är vaken och hostar så det låter som en skällande hund. Det är inget roligt att blogga om det och det är framför allt inget roligt att läsa om det.

Vår katt vaccinerades idag. Jag var inte med, men hon hade blivit jättearg och skrämt veterinären. Borde inte de vara vana med att katter inte alltid tycker om att bli tagna i nacken och få en spruta instucken?

Dessutom står det 0-1 DIF-HIF. Skit också!
Imorn har jag lite projekt. Tömma och rensa hela förrådet, som vi har gjort förr. Varenda gång så har det slutat med att tålamodet tagit slut och att kartongerna har packats och stuvats in igen.

Nu ska jag vänta på att huvudvärkstabletten ska göra sitt och sen dra täcket över huvet!

Här har jag gått, i 28 år, och trott att jag inte tycker om danskar. Jag har ju helt fel om mig själv, de är ju störtsköna! Kanske har det med att jag växte upp i Helsingborg och helsingörare inte är jätteförtjusta i svenskar. (Kan absolut inte förstå det, för vi är ju inte så skräniga och högljudda när vi åker dit och dricker max 2 öl, eller?)
Men när man ser på det hela från en som är 28 och har barn och inte en som är 16 och nyss har kommit på att det är skitkul att vara full så är det en helt annan grej.

Nyhavn är kanske en av de trevligaste ställena på jorden. Bara så ni vet.

Men nu är jag tillbaks igen och ska vaccinera katten på onsdag och lillknodden på fredag. Blä.

Läste en artikel om arga lappar på aftonbladet:




Jag och pappa var på fotboll igår, men satt så jäkla dåligt och matchen var dålig och vi frös så när det var tio kvar frågar pappa: Nä, ska vi skita i det här?
Jag: Är du inte klok? Vi kan ju inte gå nu, tänk om det blir mål.
Pappa: - Sant...
Efter tre minuter
Jag: -Nää, ska vi gå?
Pappa: -mmm.
Efter tre minuter till. Mål.
Suck. Varför är det så? Vart det mål för att vi gick? Skit också. Men man får väl vara glad att D.I.F vann ändå då. Och att Helsingborg slog Malmö. Mest för att jag inte tycker om Malmö som stad, men lite för att jag hejar på HIF i smyg av nolstalgiska skäl.

Så, till min hyllningslista:
Inte DIF efter matchen igår.

Näää, är lite bitter just nu, så jag kommer inte på något. Sorry, jag får helt enkelt gå in och duscha istället.

Våra grannar är i pensionärsåldern och det har varit nerdraget hos dem under hela vintern nu. Jag och min kille har konstaterat att de varit utomlands.
Förra veckan träffade jag tanten och frågade var de har varit och hon tittar bara på mig utan att svara. Efter en liten stund säger hon:
-Men... Det har jag ju berättat, du skulle ju tagit hand om posten.
Jag: -Ehhh, njae öhh, dhö. (vågar inte säga rent nej, jag har varit aningen förvirrad, tror att hjärnan håller på att koncentrera sig på att inte glömma lillgrabben och jag kan bara göra en sak i taget nuförtiden).
Tant: - Jag är helt säker, det har jag ju sagt. Du kanske har glömt det.
Jag: - Var har ni varit, har ni haft det bra. (försökte fort att prata om något annat än fyra månaders ohämtatd post)
Tant:- Det har jag ju sagt, du kanske har glömt det med. (Det med? Inte kommer jag ihåg var de är om jag inte kommer ihåg att de är)
Jag: När kom ni hem då? (Nå´t måste hon väl kunna svara på)
Tant: Lagom till vårstädningen som ni inte var med på, eller?
Jag:- Hahaha, (nervöst) Eehh, nä, vi hade annat för oss... Jag måste skynda mig.
Så jag gick in i hissen, hon också. Tyst hela vägen upp. Hej då sa jag när vi kom upp, hej då sa hon och vi ställde oss med ryggarna mot varandra och låste upp var sin dörr.

Hon är nog lite missnöjd med sina grannar. Vad gör man?

Jag hade hört av en annan mamma att man kunde ta fotavtryck på lillen på torsdagar i kapellet. Jag är inte pysseltypen, men vi var fem mammor och de andra tyckte att det vore kul, så jag hängde på. Vi kom dit aningen förvirrade för ingen visste var det låg. Till slut hittade vi rätt.
I min värld skulle besöket se ut:
Vi hejar på personalen
Vi trycker ungarnas fötter och händer i gipsplattor
Vi går hem med våra extra fötter och händer.
Total tid: 20 minuter, eventuellt en halvtimme.

Såhär såg besöket ut:
Vi hejar på  personalen.
Vi väntar en timme på att något ska hända.
Vi samlas i en ring och ska sjunga ramsor, psalmer och be bön.
Jag får panik! Sitter tyst, vägrar ta de bredvid i händerna under bönen och håller krampaktigt i min stackars sons händer och hoppas innerligt att det här inte sätter några spår.
Vi väntar en timme på att något ska hända
Vi trycker ungarnas fötter i gipsplattor
Vi väntar 20 minuter på gipsplattorna när personalen säger att vi kan hämta dem nästa vecka när de torkar.
Vi flyr.
Total tid: Alldeles för länge.

Jag kommer inte hämta fötterna. Det får någon annan göra, eller så får de vara kvar. De försökte dessutom sälja in "babygudstjänst" i kyrkan nu på söndag.

Jag är inte kyrktypen och vill inte pracka på grabben någon gud över huvud taget, kommer inte på fråga.

Bekräftelse på att ny generation har tagit över:

Pratade för ett tag sen med en tjej som är tretton år och pratade om Rocky VI.
C:- Vaddå? Vad är det?
Jag:- ROCKY VI. (i tron om att hon inte hörde).
C:- VAD ÄR DET?
Jag. - En film! Med Sylvester Stallone som boxare (låter dessutom lite nedlåtande)
C:- Sylvester vem?
Jag:- STALLONE

Nä, det gick inte hem. Hon vet heller inte vem Magnus Uggla är.