Nobody´s perfect.

Jepp, det gick fort.
Men jag har bestämt att gårdagen är raderat från historien. Den har aldrig existerat. Hoppas att ni inte gifte er eller något, för sorry, det gjorde ni inte. Fyllde du år? Nepp, du är fortfarande lika gammal...

Just nu sitter katten i en liten skolåda som hon inte får plats i och jagar sin svans medan Sandro sitter och kiknar av skratt när han ser det. Livet är allt bra ändå.

Nä, jag ska inte blogga nu, jag ska gå och fortsätta gråta två skvättar.
Först och främst för fotbolls-EM och att svenska landslaget var usla på att spela fotboll igår. Dessutom gick FRA lagen igenom och Storebror kommer liiiiite närmare vårt privatliv. Nästa steg? Kamera här hemma kanske? De kanske ber om att få flytta in, det blir valfritt men säger du nej så flyttar de in ändå
"Ja, idag hade jag tänkt att köpa mig en folköl, köpa ett paket cigg och titta på fotbollsfinalen, är det ok".
"Va? fotbollsfinalen? Vilket lag hejar du på?"
"Italien"
"ITALIEN? Nej vet du vad. Nej, du får inte se den matchen, du kan dammtorka mitt rum istället, men gå du ner och köp ölen, den kan jag dricka".

Nä, nu ska jag gråta två skvättar till och sen lägga fotbollen bakom mig. FRA kommer gnaga ett tag till.

Nu går jag och lägger mig.
Min morgon:
Jag vaknar och vill inte gå upp, men anar att jag kan sova till sju ikväll om jag somnar om, så jag släpar mig in i duschen.
Jag fixar gröt till Sandro, som kastar ner gröten i knät på mig och på golvet. Jag fixar ny gröt och han kastar den i knät på mig och på golvet. Jag fixar ny gröt och han äter upp. Han kräks upp gröten i knät på mig och på soffan.
Jag gör i ordning yoghurt till mig som jag tappar på golvet. Någon som har lust att komma hit och skura golv?


Snart kommer min sönderstressade pappa hit, så jag känner att jag har lite bråttom att vila upp mina fyra magsår innan dess. Måste sluta, nu blev jag stressad.

(Märkligt inlägg...)

Eftersom att jag är kär i Zlatan och fick honom som reserv av Mli så tänkte jag att jag ska ge tillbaks. Då hon har tappat förståndet och valt Torres så kände jag att nu om någonsin behöver hon min hjälp.
Härmed ger jag dig Cannavaro!



_____________________________________________________________________

Igår var det fest igen. Sandras födelsedag. Grattis Sandra.
Vi har nog blivit lite bortskämda med barnvakter, vilket i sin tur innebär lite mycket drickandes och rökandes. Man måste ju ta igen det man missat och passa på.


TOP GUN Generationen.
Det skulle jag kalla vår generation om jag fick bestämma vad den skulle heta. Vilka av oss ryser inte till när vi hör introt till "top gun-låten"? Fäller en tår när Goose dör? Perfekt bakfyllefilm. (Detta skriver jag nog för att de visar den på showtime och jag är bakfull. Kanske hade vilken film som helst varit bra nu, jag hade kanske döpt oss till "ett päron till farsa-generationen" om den hade varit på, men nu vart det TOP GUN.)
Dam dam dam damdamdamdamdamdam...

Idag är en såndär dag när jag inte orkar göra någonting alls. Knappt att jag orkar skriva, men jag ger inte upp så lätt. Jag skulle laga oss något lätt. Carbonara är lätt. Eller? Tydligen inte. Det var väldigt smaklöst, jag tittar ner på tallriken och inser att jag glömt baconen. Ridå.

Jag kollar fotboll och kom plötsligt ihåg när jag dömde min första match. (Jepp, jag har faktiskt domarkort). Jag var kanske 14 och skulle döma ett gäng flickor, typ 8 år. Lagen kommer in på planen i gula tröjor och vita shorts. Båda lagen. Jag hämtar västar till bortalaget varpå alla tjejer står och gråter och vill inte alls ha de där äckliga västarna på sig. Tränarna tycker att jag ska strunta i västarna och jag säger mest ja för att jag inte vill ha gråtandes barn i närheten av mig. Gråtandes barn i klunga gör mig nervös. När matchen väl har börjat inser jag vad jag har gett mig in på. Jag skulle ha stått på mig. Jag har inte en aning om vem som är i vilket lag. Vart ska jag vinka när bollen går utanför sidlinjen? Jag får tokchansa, jag menar oddsen är ändå 50-50. Istället slutar det med att två lag står och gråter och två tränare står i upplösningstillstånd och tycker att jag är världens sämsta domare.
Det är den enda matchen jag har dömt.

Nu ska jag heja fram Österrike lite. Dra mitt strå till stacken.

Jag kan bara säga återigen:
I LOVE ZLATAN!

Sjukt kul kväll! Två mål. Två sönderhoppade bord. En skärm som var 52 kvadratmeter. KVADRATMETER! Min förra lägenhet var 28 kvadratmeter. Många öl. Ja, jag vet inte vad jag ska säga.
Nu kokas det makaroner för att dempa morgondagens ångest. Borde funka.

I LOVE ZLATAN!

Idag har jag varit och klippt mig. Senast jag gjorde det var i augusti. Jepp, så ser såg jag ut i håret. Men jag kliver in och frågar om de har drop in. "jepp, kom och sätt dig" sa en trevlig liten tös.
Jag satte mig ner Szzzzzwich och ett benstöd kom fram och jag låg riktigt bekvämt. Szzzzwoch szzzwoch sa det och MASSAGEN i stolen satte igång, i samma sekund som tösen började massera min hårbotten. MY GOD! Vaddå SPA? Man kan lika gärna gå till frisören. Sen frågade hon om jag behövde tvätta håret innan. Nej sa jag av någon förbannat dum anledning. Hon tittade på vagnen och tvättade det i alla fall. Vet inte hur jag skulle tolka det, så det gjorde jag inte utan la mig till ro. Sen klipptes det och det blev riktigt bra. Så idag är jag bara nöjd.
Förutom att fotbollsmatchen Frankrike - Rumänien var tråkig, men nu är jag istället peppad för Holland - Italien.
Så håll i hatten! Imorn har vi barnvakt, imorn spelar Sverige och jag ska inte dricka en droppe till dess så jag är riktigt riktigt törstig.

Idag har jag planterat blommor på balkongen. Det blev jättefint, nu är bara frågan hur länge de klarar sig. Jag återkommer om det är det händer.

När går en förkylning över? Finns det några regler? Jag vill bli frisk!

Jag har lagt ner projektet att starta en fotbollsliga för mammor. Kändes så stort att jag blev trött av att tänka på det. Jag menar, en liga? Hur tänkte jag? Och att starta ett lag, hur kul är det att inte ha någon att spela mot?
Näää, nu blir det friskis istället. Försöker samla ihop folk som kan och köpa en spelare på batterier alternativt högtalare till datorn på batterier och köra i en park. Mitt problem är att jag själv aldrig har gått på friskis eller aerobic så jag vet inte riktigt hur man gör. Men jag förlitar mig på att det finns andra som kan så får jag göra som de. Det kan bli kul. Synd bara att man har koordination som stor fet gubbe.

Nu kommer ni nog inte se så mycket av mig på ett tag. Kanske inte är någon större förlust för många av er, men just so you know. (Eller så är det en förlust, men det är ju i sig ganska tragiskt och då borde du träna på att göra annat på dagarna.)
Idag drar fotbolls EM igång och jag har längtat och längtat och längtat och...

Jag fick VISA-kortet i torsdags och tydligen samma kod, så det har kunnat användas. Bra tycker jag. Eller hade tyckt om jag inte hade varit hemma och nergrävd i sängen.
Jag har alltid sett mig själv som en människa som inte kräks. Jag håller inte på med sånt, inte ens som gravid. I går natt däremot, var fruktansvärd. Jag kräktes hela natten och in på dagen och jag har nog aldrig varit så slut i hela mitt liv! Igår var det synd om mig, idag är jag en helt annan person.

Jag fixade punkteringen med skummet igen. Skam den som ger sig!

Idag.
Idag har jag varit ute och gått för länge med flipflop så jag har fullt med blåsor under fötterna. Det är inte så skönt och det räcker inte med att bara byta skor. Men fötterna härdas, så det finns något positivt med det hela ändå.

Jag var på BVC idag och vi pratade om att barn kan sätta saker i halsen, bränna sig på kaffe som de har ut från kaffekoppen och att de kan drunkna i vattenpölar. Upplyftande? Dessutom berättades det att om barn tar tag i något som till exempel är jättevarmt, en spisplatta (Jag vet, de når inte upp, men säg en braskamin då...) så berättar inte deras hjärna för dem att de ska ta bort handen. Dumt va?

På väg hem vejade jag för glasbitar med vagnen. Hjälpte det? Punka. Det måste vara jag som gör något fel när jag kör. Som tur är har jag bildäckskum hemma fortfarande. Ut på balkongen och mecka.

Jag spärrade ju varenda kort jag kunde i förrgår oich idag i posten låg det ett kort och en kod. Spännande spännande. Jag slet upp kuvertet med kortet i först: ICA-kortet. VIlket hån!
Koden var till kreditkortet. Detta innebär att jag inte kan använda VISA-kortet förrän nästa vecka, för inte skickar de både kod och kort samma dag, och den här veckan behagade visst bara ha fyra arbetsdagar.

Jag satte över pengar på Andrés konto så jag har under tiden han jobbar. I förrgår när jag skulle iväg så bad jag honom om hans kort. Tyssstnad... Jag är inte betrodd! Jag fick hans lösa kontanter och ett mummel om att om jag tappar hans kort också så står vi helt utan. Jag känner mig som ett barn. Som nu har ont i fötterna och punka på vagnen.

Men... ooäääärgh. Läser i aftonbladet om hur Josef Fritzl får beundrarbrev. Jag blir helt galen! Och sjukt provocerad av någon märklig anledning. VAD är det som gör att han får kärleksbrev? VAD?

My name is Veronica och min karma är inte i balans.
Jag har suttit i telefonkö efter telefonkö och spärrat allt jag kan tänkas spärra. Inte för skojs skull inte. När jag är klar sätter jag i telefon i laddaren och sätter mig utslagen på soffan. Då ringer telefonen. Det är något vaktbolag som undrar om jag har tappat en plånbok.
Så nu när alla kort i plånboken är obrukbara så har den kommit till rätta händer igen. Vilken tur!

Men jag är lite besviken dock. Jag fick inte någon riktigt respons på folk som vill ge mig sina plånböcker. Vad är ni för några? Men jag tackar "mli" för erbjudandet av nya lungor, jag har ju varit gravid och ammat i över ett år nu, så om levern kan reparera sig så har jag nog en någorlunda fungerande lever, men om "en gång trasig lever, alltid trasig lever" gäller så är den fortfarande trasig. Men du får gärna testa, säg bara till.

Nu ska jag gå och hämta min plånbok.

Jag känner mig som ett stort skämt!
Jag har hostat upp varenda lunga i kroppen. (Ja, alla två) och söker nu efter donatorer. Hör av er!
Dessutom efterlyser jag någon snäll själ som kan ge mig sin plånbok. Jepp, för min är borta. Jag vill ha pengar i den och gärna kreditkort. Många. (eftersom det inte är jag som står för dem. De jag står för är det väl någon som är glad för just i denna stund).
Jag vill inte riktigt spärra heller, för jag vet att i samma stund jag spärrar så kommer den fram. Kommer ni ihåg historien om nycklarna? De kom ju fram efter ett par dagar.

Nu ska det letas! Ju fler som erbjuder sig sina plånböcker ju gladare blir jag. Jag förtjänar väl det? Kom ihåg att jag är sjuk!

Det var ju dumt att gå ut igår. *SNÖRVEL*

Igår gick det vilt till vill jag lova. Vi var hemma hos Sess och grillade spett. Klockan vart så mycket som kvart över elva innan vi gick hem. Det är hur en vild natt ur småbarnsföräldralivet går till. Slank till och med ner en och annan öl.

Det känns lite tragiskt faktiskt. Vad hände med festandet? "Those were the days".

Inatt (och då menar jag faktiskt inatt, typ vid fyra) vaknade jag och hade sprängande ont i bihålorna och det kliade i öronen. Welcome bihålsinflammtion. Men allt går att döda med ipren. (Inte döda, gömma!). SÅ nu mår jag rätt bra. Tillräckligt bra för att grilla på Tanto med Sandra och Emilio. Jag får ta smällen imorn. Antingen det eller så efterlyses en dunderkur som kan råda bot på hela eländet. Nä, jag visste väl det. Jag får helt enkelt ta smällen imorn. Idag ska jag ha kul.

Sandro däckade när jag bar in honom. Han var så trött att han somnade under tiden jag la ner honom på golvet, ja innan han nådde golvet så sov han. Så jag la mig också och sen ringde telefonen. Jag hade sovit i två timmar och Iprenena (Jamen försök att säga det i plural själv ska du få se!!!) hade släppt. JAG HAR FEBER! Mår inte alls bra. Inte nog med detta! Sandro vaknade såklart av telefonen också och vill ha ALL min uppmärksamhet. Det var André som ringde och sa att han skulle ta ett par öl med en kompis.

Nädå. Jag ska inte gnälla... Däremot ska jag kräva PIZZA av André när han kommer hem!

Jag sitter på balkongen med Sandro, dricker min smoothie och är rätt nöjd med tillvaron och en granne som jag aldrig sett förr kommer och ber mig stänga av den skräniga musiken.
Jag har på MORNING HAS BROKEN med CAT STEVENS! SKRÄNIG? Hon förstår nog inte hur det skulle kunnat låta. Min mamma var rädd att jag skulle bli värsta dödsmetall-gangstern när jag var mindre. Tänk om jag valt den vägen. Tanten hade väl kanske till och med svimmat. HMPF.

Idag sitter jag ute på balkongen med en smoothie och bleka ben som ska bli bruna. Till er som inte har något fönster i närheten, det är jättefint väder. Vad gör ni?

Moahahahaaaa

Voine voine. Jag tror att den här bloggen håller på att förtvina. Jag har helt enkelt inte tid att uppdatera och ju mer sällan jag skriver, ju mindre antal besökare. Det går väl hand i hand.
Jag ljög precis.
Klart att jag har tid... Kom igen, jag är mamma ledig. Men det är nog motivationen. Och humorn. Jag har ingen kvar. Jo, det har jag faktiskt. Ska jag berätta något som är kul? Ni borde ha tänkt tanken, det har jag, men inte orkat ändra.
Ni har säkert märkt att jag inte skriver ut hela namn. Det känns lite löjligt att inte göra det, men av någon anledning valde jag att inte göra det. Dock heter mig blogg veronicaramberg.blogg.se. Det är ju så dumt så att klockorna stannar.

Igår sprack mina byxor. Vi skulle ha picknick i stan och jag sätter mig ner. riiiiitch. Inte ett litet hål i sömmen inte. Nä, hålet korsade sömmen. Jag hade tack och lov min sarong med mig (tänkt att sitta på) som jag fick knyta runt mig istället. Paniken kom när vi skulle hem. De där sarongerna har en förmåga att knytas upp när man går. Jag såg mig själv stå på tunnelbanan och sarongen faller ner medan jag står med Sandro i famnen. "Öööhhh, Sess, är du en pärla och sätter på mig kläderna?"
Sarongen trillade aldrig av. Men nu finns inga ursäkter längre... TRÄNING!
Dock attackerade en förkylning mitt och Sandros immunförsvar så idag ligger vi båda hemma och hostar. (Nä, ingen ursäkt, man ska inte träna när man är förkyld. Idag är dessutom men in trees...)