Nobody´s perfect.

Läste en artikel om arga lappar på aftonbladet:




Jag och pappa var på fotboll igår, men satt så jäkla dåligt och matchen var dålig och vi frös så när det var tio kvar frågar pappa: Nä, ska vi skita i det här?
Jag: Är du inte klok? Vi kan ju inte gå nu, tänk om det blir mål.
Pappa: - Sant...
Efter tre minuter
Jag: -Nää, ska vi gå?
Pappa: -mmm.
Efter tre minuter till. Mål.
Suck. Varför är det så? Vart det mål för att vi gick? Skit också. Men man får väl vara glad att D.I.F vann ändå då. Och att Helsingborg slog Malmö. Mest för att jag inte tycker om Malmö som stad, men lite för att jag hejar på HIF i smyg av nolstalgiska skäl.

Så, till min hyllningslista:
Inte DIF efter matchen igår.

Näää, är lite bitter just nu, så jag kommer inte på något. Sorry, jag får helt enkelt gå in och duscha istället.

Våra grannar är i pensionärsåldern och det har varit nerdraget hos dem under hela vintern nu. Jag och min kille har konstaterat att de varit utomlands.
Förra veckan träffade jag tanten och frågade var de har varit och hon tittar bara på mig utan att svara. Efter en liten stund säger hon:
-Men... Det har jag ju berättat, du skulle ju tagit hand om posten.
Jag: -Ehhh, njae öhh, dhö. (vågar inte säga rent nej, jag har varit aningen förvirrad, tror att hjärnan håller på att koncentrera sig på att inte glömma lillgrabben och jag kan bara göra en sak i taget nuförtiden).
Tant: - Jag är helt säker, det har jag ju sagt. Du kanske har glömt det.
Jag: - Var har ni varit, har ni haft det bra. (försökte fort att prata om något annat än fyra månaders ohämtatd post)
Tant:- Det har jag ju sagt, du kanske har glömt det med. (Det med? Inte kommer jag ihåg var de är om jag inte kommer ihåg att de är)
Jag: När kom ni hem då? (Nå´t måste hon väl kunna svara på)
Tant: Lagom till vårstädningen som ni inte var med på, eller?
Jag:- Hahaha, (nervöst) Eehh, nä, vi hade annat för oss... Jag måste skynda mig.
Så jag gick in i hissen, hon också. Tyst hela vägen upp. Hej då sa jag när vi kom upp, hej då sa hon och vi ställde oss med ryggarna mot varandra och låste upp var sin dörr.

Hon är nog lite missnöjd med sina grannar. Vad gör man?

Jag hade hört av en annan mamma att man kunde ta fotavtryck på lillen på torsdagar i kapellet. Jag är inte pysseltypen, men vi var fem mammor och de andra tyckte att det vore kul, så jag hängde på. Vi kom dit aningen förvirrade för ingen visste var det låg. Till slut hittade vi rätt.
I min värld skulle besöket se ut:
Vi hejar på personalen
Vi trycker ungarnas fötter och händer i gipsplattor
Vi går hem med våra extra fötter och händer.
Total tid: 20 minuter, eventuellt en halvtimme.

Såhär såg besöket ut:
Vi hejar på  personalen.
Vi väntar en timme på att något ska hända.
Vi samlas i en ring och ska sjunga ramsor, psalmer och be bön.
Jag får panik! Sitter tyst, vägrar ta de bredvid i händerna under bönen och håller krampaktigt i min stackars sons händer och hoppas innerligt att det här inte sätter några spår.
Vi väntar en timme på att något ska hända
Vi trycker ungarnas fötter i gipsplattor
Vi väntar 20 minuter på gipsplattorna när personalen säger att vi kan hämta dem nästa vecka när de torkar.
Vi flyr.
Total tid: Alldeles för länge.

Jag kommer inte hämta fötterna. Det får någon annan göra, eller så får de vara kvar. De försökte dessutom sälja in "babygudstjänst" i kyrkan nu på söndag.

Jag är inte kyrktypen och vill inte pracka på grabben någon gud över huvud taget, kommer inte på fråga.

Bekräftelse på att ny generation har tagit över:

Pratade för ett tag sen med en tjej som är tretton år och pratade om Rocky VI.
C:- Vaddå? Vad är det?
Jag:- ROCKY VI. (i tron om att hon inte hörde).
C:- VAD ÄR DET?
Jag. - En film! Med Sylvester Stallone som boxare (låter dessutom lite nedlåtande)
C:- Sylvester vem?
Jag:- STALLONE

Nä, det gick inte hem. Hon vet heller inte vem Magnus Uggla är.

Det händer inte så mycket, så jag har inte så mycket att skriva. Det är jobbigt att vara mammaledig såhär års. Sitta i solen, fika lite, gå lite, fika lite. Ni fattar va? Till er som just nu sitter på jobbet säger jag: Skaffa barn, det är det värt.

A kunde inte slita sig och säger numer bara Rock on! och hoppas på att det blir grabbens första ord.



Igår blev A frustrerad över vart vi ska ha vårt kontor någonstans, så han gick och letade efter ett till rum i lägenheten. Han hittade nog inget, eller han sa det i alla fall inte till mig. Hur som helst vill jag inte se det, för det måste vara jättedammigt där.

ALLT! ALLTING! ALLT ska ätas och allt blir blött och går sönder här hemma. dreggeldöden väntas nu fjärrkontroll, kamera, mobil... Phu!

Jag satt hos Sess och drack kaffe på hennes altan med henne och hennes syster. Jag tyckte att Lillknorren gott kunde ligga och träna nacke lite, så honom la jag på magen på en filt. Han tar bort filten från högerflanken och lägger sig en fin liten kräk och sen smörjer in halva altanen med armen, ansiktet och slutligen filten.
Jag: -Hmm, Sess, du har kräk på altanen...
Sess: - Gör inget.
Sen äts det glass och dricks kaffe. Men en sak ska ni ha jävligt klart för er, barn gör inte alltid som man vill. En solig dag som den här vill jag:
Lillknorr ska vara tyst och glad och inte vara ivägen.
Lillknorr vill:
Skrika, gråta, tycka att solen är i vägen(!) Kräkas som jag redan sagt och jaaa, göra så att jag mammor inte kan njuta av den lediga tid vi tycker att vi har gjort oss förtjänta av.
Därför bärs det och tröstas det om vartannat. (tre mammor, tre barn).
Vart jag vill komma är att kaffe dricks inte när det är varmt, utan man får allt dricka det när man får en stund över. Så mitt i allt detta tröstande och vaggandes så sparkar jag ut Sess kaffekopp ner i min sko. Jag tömmer skon på grus (vårtecken) och kaffe och säger:
Jag: -Hmm, Sess, du har kaffe på altanen...
Sess: -Gör inget, du får tvätta altanen när det är dags.
Jag: - Hmpf.
Men. Jag har inga skor att gå hem i. Jag har storlek 36, Sess vet jag inte, men de minsta hon hade förutom träskorna var storlek 39. Jepp, jag skrev rätt. TRÄSKORNA. Vem har träskor? Skor gjorda av trä? Jag gick hem i dem och jag säger såhär: SMÄRTA!!!

Jag tänker då inte tvätta någon altan.

Det har nog inte varit så här fint väder hittills i år. För två veckor sen kastade jag ut katten till mina föräldrar just för att kunna ha ett par mornar ute på balkongen utan att behöva passa den självmordsbenägna katten. Men njaee, det har inte varit helt så fint väder på helgmornarna sen dess. Och jag vill såklart ha med mig A ut, det är inte alls lika kul att sitta själv. Men idag. Milda maränger vilket väder. När jag drar upp rullgardiner så blir jag blind av solen, när jag får tillbaka synen ser jag gården. Alla grannar har samlats på gården för att städa.
Någon driver med mig. Vi kan inte gärna sätta oss på balkongen i morgonrock med en macka och latte medan de är en och en halv meter nedanför och städar. Vi var ju tvungna att gömma oss!

Kassören är på superhumör och har kammat håret som Peter Jihde, som betjänar en dam i 35 årsåldern som köpt vin och cider.

Jihde (Hurtigt) : - 213:- tack
Dam: - Ja, det vinet är så himla gott, så det är det värt.
Jihde: - Men Cidern smakar skit.
Dam skrattar lite flirtigt: - Jag tycker nog att den är helt OK. Det är en smaksak.
Jihde: - Sant, det är upp till var och en. Men bara en kan ha rätt.

Störtskön Jihde!

Att koka morot måste vara det tråkigaste som finns. Näst efter att äta kokad morot. Bara. Kan inte vara kul att vara fyra månader. Förra veckan åt han kokad mosad potatis, den här veckan kokad mosad morot, för att nästa vecka äta något så galet som potatis och morotsmos. 1 tesked.
Månadsmatsedel för lillskiten: 1 tesked/dag.
1 v. potatismos
2 v. morotsmos
3 v. Blanda de två ovan
4 v. palsternackemos(? Vet inte vad palsternacka är. Det var någon som sa att det är palsternacka som gör rotmos äckligt, så jag har inga höga förväntningar).
5 v.blanda i palsternacksmos i potatis/morotsmos.
Smaklig spis du lille. Moahahaha...

Själv blir det pepparbiff med potatissallad och vanlig sallad.

Lite kuriosa...
Gjorde en spellcheck på stycket och den vill översätta palsternacka till lökkvalster.

Vem annars inkräktar på min linje?

Jag ringde pappa idag och innan jag riktigt hinner ringa så hör jag i luren:
?: - Ja nu hör jag dig
Jag: - Heeej?
?: - Hej.
Jag: - Vem är det?
?: - Nämen det är ju jag, Patrik.
Jag: - Patrik vem?
?: -Hahahahaaa, Patrik Lundberg såklart.
Jag: -Vem Patrik Lundberg såklart?
Jag: - Var det du som ringde mig eller jag som ringde dig?
?:- Hahaha nämen. (börjar låta osäker). Ehhh *Klick*
På min telefon står nu: Motpart parkerade samtal.
Hmmpf.

I historiken står det ingenting, varken uppringt eller mottaget. Min enda slutsats. SÄPO. Eller någon varelse från yttre rymden. Att de har namn som Patrik Lundberg, det hade jag inte en aning om.

När lillgrabben börjar gnälla så blir han i regel alltid glad när A sticker fram huvudet och säger något.
Jag lyckas inte alls med det på samma sätt och tycker att det här är mycket orättvist!
Jag har kommit fram till att jag/mammor är lite som skansen. Vi är bra och trevliga, men ganska uttråkande/rastlösande (för att fortsätta mitt användande av ordet rastlös). A/pappor är som Gröna Lund. Karuseller och Sockervadd om vartannat och hela livet är en fest. Det finns alltid något  kul att göra på Grönan. Och det här är inte helt fair. Jag och ingen annan bar skiten i magen i nio månader, tryckte ur honom och har dessutom förstört min kropp för alltid för att han ska sitta och skratta med hans pappa? Nänänä... Det här kräver en ändring.




Pappa (min) sa att mamma (min) beordrat honom att bygga en sandlåda på deras tomt till knorren. "För då kan vi sitta på verandan och titta på när han...... äter sand".

Sedär. Nu svalt jag precis ihjäl. *ligger i en blöt pöl*
Ridå

Kan inte bestämma mig. Idag är jag på topphumör! Allt är riktigt bra och solen skiner. Å andra sidan är jag helt slut! Har inte ens dragit upp rullgardinen i sovrummet. Förmodligen är det en blandning: Liket leker och lever livet.

Nä, ryck upp mig! Nu ska jag ut i solen, försök inte med några tricks nu.

Läste att de skulle införa (tobak)rökförbud i Amsterdam på barer/fik/krogar och även i choffee-shops. Däremot är det fortfarande lagligt att röka på i coffee-shops, så länge du inte röker tobak. Det här är roligt på så många plan.
Det skulle det vara olagligt att inte ha enbart cannabis i jointen.
Jag tycker i och för sig att storebrorsamhället har gått lite för långt i hela europa.

Jag har förvandlats till en underhållare, (till lillskiten, han är den enda som inte fattar att jag inte är rolig). Men vem underhåller mig? Grabben har ju inte direkt någon humor ännu. Att byta bajsblöja är inte humor! Jag får väl spela TV-spel.



OBS: bild tagen innan färgincidenten! uppdatering där: fortfarande lila hår.

Varför dessa JÄVLA spelprogram på TV? VARFÖR? Är det för att jävlas med oss som ändå inte har något att göra på dagarna? De har dessutom mage att idiotförklara tittarna. Jag menar:
-Spritney Bears, kom igen, kasta om bokstäverna och du får namnet på en känd popartist. Jaaaa, en liiiiten ledtråd kan jag väl ge. 2 barn med Kevin Federline, åkt in och ut på Rehab, gjort låtar som "Baby one more time" och " "(You drive me) carzy"... Kom igen, jag tror nog att du klarar det. KOOOOOM IGEEEN"

Är det straffet för att man sitter inne och slappar? Var det någon som tänkte: "De ska ut i friska luften, inte kan de sitta inne och försoffas och få liggsår, det blir dyrt för Sverige. Vi kör spelprogram på ALLA kanaler som finns, förutom där de visar TV-SHOP och TVINS, så tvingar vi ut dem"
Jäkla maktmissbrukare!

Att vara mamma går ut på att vänta. På allt och alla. Eftersom att jag har hela dagen på mig att göra saker så är jag alltid tidigt ute och alla andra verkar vara sent ute. Jag är en väldigt stressad person. Liiiite för stressad kanske. Jag har inte tålamod att vänta, inte för att jag har något bättre för mig, utan för att det är stressande. Det är som att stå i kö. Ingenting händer! Ghaaa! Rastlös! Rastlös borde finnas som adjektiv. Det är rastlöst att stå i kö. Vem ringer man och påpekar sånt här till?

Idag var jag på öppna förskolan med lillknorren. För er som är som jag och inte har en aning om vad en öppen förskola är så är det precis vad det låter som. Det är en förskola öppen för alla, men man lämnar inte av ungen, man måste vara där själv.
Idag var det kanske 9 mammor med ungar mellan 0-6 månader. Det var rätt gulligt, men ja jävlar. Idag insåg jag att den lugna tiden är över. Ljudnivån var otäck! Huvudvärken sitter i fortfarande och jag lämnade krigsplatsen vid fyra!
Dessutom, när vi satt där i ringen upptäcktes att jag hade satt på mig helt olika strumpor. Jag har inte bara svarta strumpor, för då hade det ju inte gjort så mycket. Jag har randiga strumpor. En är vit och grön (man kan tro att jag är hammarbyare, men jag är hammarbuare) den andra är blå och vinröd. Så där satt jag, som ändå tycker att jag har lite tid för mig själv och vägrar gå under bara för att jag har barn, med lila hår uppsatt i ett misslyckat försök att gömma det, med luggen i en klämma och olika strumpor. Jag är nog en såndär i alla fall.

Tillbaks till mitt lila hår. Jag tänkte snett igen. Jag tänkte att om jag klipper av lite av det lila så kanske det inte ser ut att vara så mycket. Så nu har jag inte bara lila hår, jag har även en helt sne och galen typ av lugg som jag inte kan göra något alls med.
Fördelen med allt det här är att det nog inte kan bli värre, det har nått botten och kan nu bara bli bättre.

Annars? jo, det regnar, regn är inte roligt, men det är en ursäkt så jag slipper gå ut och visa mig. Det går min väg idag helt enkelt. Vinden har vänt.

MAAAT!

Det finns tre olika typer av lilahåriga.
1. Punkare
2. Riktigt gamla tanter som har så tunt och grått hår att det ser lila ut.
3. De som misslyckats med färgning av håret.
På punkt tre kan jag vara ännu mer specifik. Blonda som ska färga håret cendrefärgat (eller vad det heter). Jag tillhör nämligen den här kategorin. Det kan finnas en fjärde kategori också, och det är de som tycker att lila hår är fint.
Mitt hår är lila. Riktigt lila. Och om man vill vara fyndig kan man byta plats på första l:et och i:et och skriva riktigt illa också. Jag får helt enkelt enbart hålla till i mörka rum dagtid och vara ute nattetid tills håret har vuxit ut igen, för vem vet hur det går om jag skulle färga om det. Men det är bra träning. Jag tränar på att inte ta mig på så stort allvar och numer kan nog inte någon ta mig på allvar. Inte ens min son på fyra månader tar mig på allvar längre.

Vi ska fixa ett pass till lillfjärten för att kunna flyga iväg. Passet måste, som bekant, innehålla massa personuppgifter och en bild och det håller i fem år. Men, tänker jag då, när han är fem, ska han då visa upp ett pass där han är 65 cm lång, blå ögon (som alla bebisar har som nyfödda) och skallig?
Han kan inte på eget initiativ vara terrorist (än) så hela processen verkar enormt meningslös.
Jag slår ett slag för personbevis för att slippa hålla på.
(Har jag nämnt att polisstationer gör mig lite nervös? Jag känner sig alltid så skyldig. Om jag så bara ser en tant så kan jag få för mig att någon snott hennes handväska, planterat den på mig och tipsat polisen).
Vissa skulle kalla det paranoia, jag kallar det att vara försiktig. Jag undviker helst polisstationer.

Mina byxor är för långa, så jag har dem uppvikta. Och alltid alltid alltid så har jag stenar innanför uppviket liksom, så när jag sitter på golv(? inte så ofta kanske) eller med benen/fötterna i soffan så trillar de där stenarna ut och bildar ett mindre grustag. Detta är väl inte så farligt hemma, men det är rätt pinsamt när man är hemma hos någon, jag känner mig som ett litet barn och försöker att samla upp dem och lägga dem i fickan tills jag kommer ut. Allt detta i smyg såklart. Som en sju-åring.

Min fundering är: Hur kommer stenarna dit. Jag pratar stora stenar, de kan vara lika stora som en pekfingertopp. Studsar de upp när man går? Har fler det här problemet, eller är det jag som går konstigt? Nä, hela grejjen är rätt konstig.
Nu ska jag, i smyg, gå ut i trapphuset och tömma stenar och lägga dem så det ser ut som att det är grannens barnvagn som drar in stenar i trapphuset.

Hade lite beslutsångest i morse, jag hade lite för många val idag.
1. Möta mammor och ta en promenad
2. Möta mamma och käka lunch med henne
3. Möta Karro och ta en lååång fika och ta igen allt vi missat.
Jag körde på alla tre, så vid 11, när jag är ute med mammorna, ringer jag mamma och bestämmer tid och plats.
Vi sa 12:30, för jag ville ha lite god tid på mig. Jag är där redan 12:10 och är lite missnöjd med att stå ute och frysa i 20 minuter. Jag ringer en 73 gånger, men inget svar, receptionen hade lunchstängt mellan 12-13, så där kom jag inte heller fram. 10 i, när jag är så gott som stelfrusen, börjar jag knata upp till hennes jobb för att kolla med receptionen om hon ens har gått på lunch, men dit kommer jag inte in, för det var ju lunchstängt mellan 12-13.
Kl. 13 ringer jag henne igen och då svarar hon, hon kommer ner och bekänner: Hon hade glömt bort mig. Hon satt och lunchade med hennes jobbarkompisar, när lunchen var slut kom hon på att hon skulle bjuda mig på lunch. Det var det fräckaste.
Hon köpte mig en kycklingburgare som jag käkade inne på hennes jobb och lillgrabben underhöll mamma, så fick han lite mat och blöja bytt, sen vart det fart till hötorget för att möta Karro.

Det är alltid roligt att träffa henne. Vi är så himla olika, men ändå så lika. I like. Det var jättelänge sen jag träffade henne, så det var verkligen på tiden. Och lillgrabben fick supersöta strumpor. Kiss och bajs-strumpor.



Buss hem. Jag hatar att åka buss med barnvagn! Saltsjöbanan stod i och för sig inne, men mitt snåla jag tog överhanden. Man åker gratis buss med barnvagn, inte gratis saltsjöbana. Men när bussen kom var det en sån där lätt buss där man inte behöver hjälp. Annars är det så lätt att oroa sig över hur man ska komma av att man spänner sig hela vägen och det får man huvudvärk av. Lycklig över hur bussen var konstruerad ser jag, precis när dörrarna stängs, ytterligare en barnvagnsmamma som trycker sig på och ställer sig och blockerar min vagn helt och hållet. Finns inte en möjlighet för mig att komma av nu. Så nu spände jag mig för jag var nervös att de inte skulle hoppa av innan mig. Det gjorde de inte och jag var tvungen att be dem flytta sin vagn. Hon gör det såååå låååångggsaammt att jag hinner att få tre magsår innan hon är klar. Men jag kom ut på rätt hållplats, det är ju huvudsaken. Med huvudvärk och ont efter de blödande magsåren.

Tack till kloka farmor! Så sant som det är sagt. Koppla av! Mer sånt säger jag! Nu har jag inte längre dåligt samvete över disken som växer. (Lögn faktiskt. Ingen disk alls, men jag försökte vara målande).

Har suttit och dumläst bloggar och flera av dem är totalt intetsägande. Nu menar jag inte att min blogg är något, men alla dessa "modeller" som bloggar om kläder och mode. Flera av dem har bilder på.... galjar... Mjuka rosa sidengaljar. Är detta ett skämt? Det värsta: De tjänar massor med pengar på det och har en triljon fler besökare än jag. (Jepp, visst hör ni avundsjuka i rösten).
Bittert!

Lillfisen sover och jag inser att jag aldrig är riktigt nöjd längre. Vad ska jag göra när han sover? Jag vill hinna med allt man inte annars hinner med, men där tar det stopp, jag kommer inte ihåg vad jag gjorde innan. Så det slutar med att jag dumläser andras bloggar, kollar rubrikerna på aftonbladet/expressen/DN, dumtittar på TV och plötsligt vaknar han. Jäklar, då måste jag laga mat till mig, mata honom, sätta igång tvätten, underhålla honom, ja tusen saker till (Ja, exakt tusen faktiskt) som måste göras. Jag blir helt apatisk när han sover. Förbannat.
Så nu hör jag gnäll och vad har jag gjort? Inte ett jota. Så nu får jag hetsäta maten som numer är kall. (Köpte asiatiskt med mig hem). Prova hetsät med pinnar så får ni se hur mätt man blir. Jag hinner ju bli hungrig igen innan jag har ätit upp.

Var på BVC idag för att lära mig om infektioner på barn. Vi började med TBE och Borelia. Fyyy vad de där fästingarna är otäcka kryp! Jag lyssnade inte på resten av sjukdomarna för jag satt och rös av tanken på fästingar. De är verkligen ohyggligt vidriga. Värre än allt annat. Och de har tydligen vaknat till liv redan. (De sover tydligen under vintern, eller så dör de och äggen kläcks nu till våren, vad vet jag, men de finns tydligen redan). Vår katt är hos mina föräldrar ute på värmdö. Hon får helt enkelt rakas och sättas i karantän innan hon kommer hem.
Nu ryser jag igen.



Så, nu hoppas jag att du också ryser.

Nu var det någon som skrek "underhåll mig" bakom mig, så jag har väl inget val. Nu är det dags att underhålla.

Tisdag idag. Pappapromenad. Vi avslutade promenaden i Forum och jag visade kläder jag vill ha till lillgrabben. Det är inte alltid ett säkert kort, men idag var han tydligen sådär söt igen så pappa kunde inte säga nej. Vips ligger det en påse med en tröja till ungen i vagnen. Tack morfar sa han. Dessutom fick han en body av favoritfarfar. Han kommer vara tuffast i stan i sommar. (Allt går i blått och gult, jag säger bara ett ord: Fotbolls EM! (kanske fler än ett ord)).


Folk har missat att berätta att man tappat håret av att amma. Jag skulle vända den trenden och köpte mig B-vitamin för jag har hört att det är bra för hår (och naglar om ni undrar). Nu kissar jag fan självlysande! Radioaktivt? Jag behöver inte tända lampan i badrummet längre. :) Dessutom är håret på huvudet kvar. Kanske skulle det varit det ändå, men kanske inte.

Blä! Annars händer det väl ingenting. In i garderoben idag igen för att rota fram den där förbannade dunjackan. Jag börjar tro att vädret är en komplott mot mig och endast mig, det ska pröva mitt tålamod, men jag ska vinna! Till slut måste det ju ge sig.

Igår fick lillgrabben potatis för första gången. Jag var supernervös och tyckte att det skulle bli jätteroligt. Men jag måste nog erkänna att det var lite av ett antiklimax. Han tog in det i munnen, kväljdes lite, svalde lite och spottade ut resten. In igen, samma visa till hela teskeden var uppäten. Det var inte roligare än så. Men nog har han blivit en stor grabb.

Härligt med vår!

För ett par dagar sen satt jag på tunnelbanan och framför mig satt ett par i 17 års åldern och hånglade. De såg verkligen sådär nykära ut, så att till och med jag blev glad, jag som bara fick se på. Men så händer det här:
Hon: -Du har så himla fina ögon.
Han: -Åhhh, du med.... puss puss puss...
Hon: -Men jag vill titta, för när jag tittar in i dina ögon ser jag min pappa.
Han: -Din pappa?!? Varför då, har han också blå ögon? (hoppas hoppas hoppas)
Hon: -Nää, de är också sådär djuriska.

Han släpper taget om henne och rättar till tröjan. Kanske till och med börjar inse att det hela var ett misstag. Han säger inget mer på hela resan och hon sitter fortfarande och ler och njuter av stunden.

Idag var jag och Sessan och fikade med ungarna. På stället visade det sig att en som jobbade där tidigare varit barnmorska eller vad det nu heter på SÖS förlossning och undrade vart våra barn var födda. På Södra BB sa både jag och Sessan. Jahaaa, var ligger det? sa tanten och vi förklarade att det var precis ovanför SÖS förlossning och att det tidigare hette ABC när hon jobbade där. Men då sa hon att hon hade jobbat där för så hiiimla länge sen att inte ens ABC fanns.
-Men jooooodå. Det fanns ju redan när jag föddes, för 28 år sen!!! (vet inte varför jag sa så, men jag hade för mig att jag hört det)
Tanten såg lite förnärmad ut och sa att hon inte jobbade kvar där då. Oj då! Sa jag och menade att hon var lastgammal. Hon gick därifrån.
Nu kollade jag upp det och det verkar som att den öppnade 1989. My bad. Men tanten var lastgammal ändå.

Var nere i kiosken och köpte choklad idag (igen) och killen i kiosken frågade om jag inte höll på att gå ner i vikt. Varför sa han så? Här har vi ett par alternativ:

• Han tycker att jag är fet.
• Jag vid något tillfälle då jag inte var helt hundra sagt det till honom? Varför gör man i sådana fall det? Det har väl inte han med att göra? Och vad tänktes när det sas? "Det har han länge undrat över?" eller: "Han verkar vilja veta detaljer om mitt liv". Jag vet vad jag tänker när jag träffar folk som berättar saker jag verkligen skiter i. Mitt svar var att jag hade varit ute och gått två mil idag, så jag var värd lite choklad. När jag gick därifrån slog det mig: Jag berättar återigen något som han verkligen skiter i.
• A har sagt att jag ska gå ner i vikt. (Väldigt otroligt)

Vidare så är det numer pinsamt att handla choklad där nere nu, för nu vet han att jag försöker gå ner i vikt men samtidigt inte kan slita mig från chokladen. (eftersom att han och alla andra i hela världen lägger ner massa energi på att hålla koll på mig).

Dreggeldöden är en epidemi här hemma. Allt ska in i lillgrabbens mun för att testas.

JÄVLAR!!! TVÄTTEN! Den har legat i maskinen, jag vet inte hur länge, men tillräckligt för att skrynkla till sig sådär jobbigt. Nu blev jag trött.

Hela PEAB är ett stort Aprilskämt. Fan att de aldrig hör av sig! Vet inte om jhag berättade att jag ringt och mailat dem igen i Fredags, men de hör inte av sig. Snart utbildar jag mig till så´n som fixar sån´t och fakturerar själv, det känns som att det går fortare.

Lillfisen har kommit på hur man låter på en väldigt hög frekvens. Vi har jättemysigt! Ena handen hängande i mitt örhänge, andra i håret och hans sjungande (läs skrikande) mun intill örat. Inte illa.

SOS är tacksamma om man vill skämta Aprillo. Men det skulle jag inte våga. Folk hade tyckt att jag är hjärtlös och oansvarig. Lurade André att det var stopp i toan i morse, han gick på det, men det var inte så roligt.
Jag: -André, det är stopp i toan.
A:- Skämtar du?
Jag: -Nej.
A: -Hur kunde det bli det?
Jag: -Vet inte...... April April.
A: Ett litet litet småleende åt sidan.


Glass!

Tänkte bara skriva lite kort att blogg.se inte har funkat på flera dagar. (De har lagt om servern tror jag). Så till mina kanske tre läsare: Det är därför det inte är skrivet på ett tag.

Vad har hänt då? Jo våren har kommit! Ha! Den kom i helgen typ och i söndags var vi ute och skulle hitta en uteservering. Det var inte så lätt. Restauranger har inte öppnat sin uteservering än. Jo, snaps på medis hade, men det var fler än vi som skulle pröva lyckan, så där fick vi inte plats.
Till slut hamnade vi på Fridays i kungsan. När vi väl kom dit var det så sent att det var kallt. Men vi trotsade och satt och huttrade i ett par fyra timmar ändå.

Äh, jag vet inte vad jag ska skriva om, så jag skiter i det.