I väntans tider.

Att vara mamma går ut på att vänta. På allt och alla. Eftersom att jag har hela dagen på mig att göra saker så är jag alltid tidigt ute och alla andra verkar vara sent ute. Jag är en väldigt stressad person. Liiiite för stressad kanske. Jag har inte tålamod att vänta, inte för att jag har något bättre för mig, utan för att det är stressande. Det är som att stå i kö. Ingenting händer! Ghaaa! Rastlös! Rastlös borde finnas som adjektiv. Det är rastlöst att stå i kö. Vem ringer man och påpekar sånt här till?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0