Ja, nu är det dax.
Nu ger jag upp. Jo, det är så.
Det här hamnar så långt der på prioriteringslistan att jag får ångest. (Nä, det får jag inte, men det låter mer dramatiskt då). Jag gör inget annat än att jobbar, kör bil och sover. Däremellan byter jag ett gäng blöjor och matar. Jag läser inte ens tidningarna längre. Jag som trodde att det var slappt att jobba. Nu inser jag att jag hade fel. Eller så är jag inte tillräckligt varm i kläderna än, så jag fortfarande försöker se ut som jag gör något vettigt. Då underlättar det inte att chefen hela tiden ser min skärm.
Min hjärna är uttömd. Jag kommer på en del bra saker att blogga om dock, men när jag väl sitter här så är de som bortblåsta. Så nu känns det bara som att det här är ett måste-moment som jag nu lägger ner. Det här blir mina sista rader på ett tag.
Sad to say.
Men hörni, jag kommer fortfarande läsa era bloggar. Jo, det är sant. Kanske inte lika ofta som förut, men det gör bara att när jag väl läser finns det mer av det goda.
Fridens.
(Jag har även slutat röka. Önska mig gärna lycka till)
Det här hamnar så långt der på prioriteringslistan att jag får ångest. (Nä, det får jag inte, men det låter mer dramatiskt då). Jag gör inget annat än att jobbar, kör bil och sover. Däremellan byter jag ett gäng blöjor och matar. Jag läser inte ens tidningarna längre. Jag som trodde att det var slappt att jobba. Nu inser jag att jag hade fel. Eller så är jag inte tillräckligt varm i kläderna än, så jag fortfarande försöker se ut som jag gör något vettigt. Då underlättar det inte att chefen hela tiden ser min skärm.
Min hjärna är uttömd. Jag kommer på en del bra saker att blogga om dock, men när jag väl sitter här så är de som bortblåsta. Så nu känns det bara som att det här är ett måste-moment som jag nu lägger ner. Det här blir mina sista rader på ett tag.
Sad to say.
Men hörni, jag kommer fortfarande läsa era bloggar. Jo, det är sant. Kanske inte lika ofta som förut, men det gör bara att när jag väl läser finns det mer av det goda.
Fridens.
(Jag har även slutat röka. Önska mig gärna lycka till)
Jag vet, slarvigt.
Jag har ingen riktig ursäkt... Jag är bara otroligt jävla dålig på att blogga nuför tiden. Men det kan bero på att jag har plötsligt fått ett helt nytt liv. Det är sant. Helt nytt. Jag jobbar. Lite läskigt när man vet att man ska jobba för alltid. Det är ju inte så att man känner att det finns ett slut på det. Jag menar, pension? Hur lång tid det är det kvar till dess är det ingen som vet. Jag kan inte räkna så långt just nu, för sen jag började jobba har jag varit helt tom i huvudet. Niente, nada. Helt tomt. Och det är inte så bra om man ska visa sina vackra framfötter.
Men det tog en kvart, sen satt man där och undrade vart de där månaderna, nästan året man inte har varit där på tagit vägen. Samtidigt har jag bytt avdelning och det är massor med nytt som ska läras. Plötsligt känner man sig som en praoelev.
Men, nu skriver jag för skrivandets skull. Är fortfarande tom i huvudet så det finns inget att skriva om. Jag har blivit så fruktansvärt förvirrad. Mer än vanligt vill jag påstå. Den här diskussionen hölls i hissen på väg hem en dag mellan mig och en kollega.
Jag, rotandes i väskan: -Ska bara kolla så att jag har med mig allt...
Kollegan: Ja, det är jobbigt att komma hem och upptäcka att man har glömt typ mobilen på jobbet.
Jag; - Ja, vore så typiskt att komma ut i regnet och upptäcka att man glömt jackan eller något.
Kollega: -Vilken jacka?
Då hade jag kommit ner och orkade verkligen inte åka hissen upp igen. (Då är man trött, det vill jag lova), så istället svor jag och gick hem utan jackan.
Nu ska jag byta blöja.
Men det tog en kvart, sen satt man där och undrade vart de där månaderna, nästan året man inte har varit där på tagit vägen. Samtidigt har jag bytt avdelning och det är massor med nytt som ska läras. Plötsligt känner man sig som en praoelev.
Men, nu skriver jag för skrivandets skull. Är fortfarande tom i huvudet så det finns inget att skriva om. Jag har blivit så fruktansvärt förvirrad. Mer än vanligt vill jag påstå. Den här diskussionen hölls i hissen på väg hem en dag mellan mig och en kollega.
Jag, rotandes i väskan: -Ska bara kolla så att jag har med mig allt...
Kollegan: Ja, det är jobbigt att komma hem och upptäcka att man har glömt typ mobilen på jobbet.
Jag; - Ja, vore så typiskt att komma ut i regnet och upptäcka att man glömt jackan eller något.
Kollega: -Vilken jacka?
Då hade jag kommit ner och orkade verkligen inte åka hissen upp igen. (Då är man trött, det vill jag lova), så istället svor jag och gick hem utan jackan.
Nu ska jag byta blöja.
