Nobody´s perfect.

Jo det ska jag dela med mig av.
Jag begav mig till apoteket för att köpa hostdämpande. (Apotektanten rättade mig lite fint när jag bad om hostmedicin, det heter nämligen hostdämpande om man inte har recept).
Jag bad då om hostdämpande, men inte Noskapin. Det är det enda hostdämpande de har. Hon bad mig komma tillbaks efter att ha varit hos doktorn för att få hostmedicin. Men... Inte går jag till doktorn för hosta? Nä, då får man sitta hemma och hosta istället.

Jag VET att det var något mer jag lärde mig idag, men det har jag dessvärre glömt. Jag har nämligen hostat ihjäl majoriteten av hjärncellerna och allt är apotekets fel för att de inte har fler hostdämpande. Jag bad om en huskur, men det fick hon tydligen inte berätta. Nä nä, hoppas att hon sover gott inatt. Tror ni apotekare snor receptbelagd medicin till sig själva vid sånna här tillfällen. Det är kanske det man skulle ha satsat på istället.

Jag är sjuk. Nu har jag varit sjuk i EN VECKA! EN VECKA! Jag har för bövelen bara 4  veckor kvar innan jobbet drar igång, så ska jag vara sjuk! Det är så orättvist att jag inte vet vad jag heter!
Jag har hostat upp båda lungorna (Igen, jag vet att jag har gjort det förr, men låt mig va´!)
Igår tog jag en hosttablett. Sist jag gjorde det var för tio år sen och då fick jag så ont i magen så jag har bannlyst skiten. Igår tänkte jag att det måste vara bättre än den här hostan. Så skulle jag inte ha tänkt. Hostan gick absolut inte över men ont i magen fick jag. Men nu har jag lärt mig det.
Annars dricker jag te med honung i. Igår lärde jag mig även att honung kan bli gammalt och dåligt. Dricker man det mår man väldigt väldigt illa. Honungen är nu slängd.
Det enda positiva jag kan se av det här är att man får dricka whiskey utan att folk säger något. Inte för att jag på något sätt tycker om whiskey (utom med Cola) men jag måste ändå få se det som en fördel.


Igår satt jag och lyssnade på två tjejer 20 år:

Nr. 1: - Men vi är asså vänner med förmåner liksom.
Nr. 2: - Asså vaddå förmåner? Menar du "friends with benefits" eller?
Nr. 1: - Aaaa, men han kan liksom inte engelska.
Nr. 2: - Amä, vaddå?
Nr. 1: - Nää, han e liksom från småland, och där pratar dom inte engelska.

Sådärja.

Jag skrattade så jag grät!!!

Jag sprängs i bitar! Eller? Har jag redan gjort det? Vet inte riktigt längre.
Idag var en såndär bra dag, ni vet, när man går med ett leende på läpparna hela dagen.
Nä, där förskönade jag det hela en aning.
Sandro har fått eget rum i helgen. Det betyder tydligen inte alls att man sover bättre, snarare tvärt om. Han blev ledsen när han vaknade kl. fem och vi inte var där, sen ville han inte somna om. Redan där kände jag ribban för hur dagen skulle utveckla sig.
Jag var död hela förmiddagen fram till kl. 2, sen gick jag till Sickla, 20 minuter, kommer fram och det började spöregna. Det betyder fullt med folk och ingenstans att sitta.
Till slut går jag till ICA och handlar, det var inte bara jag som tänkte så.
Jag fick gå hem i spöregn och en gråtandes Sandro i vagnen. Ja, han blir gråtig av att inte sova. Antingen det, eller så testar han mitt tålamod med flit, jag väljer att tro på det första, det sistnämnda kommer nog inte förrän om ett par månader.

Han fick tag på min mobil inne på ICA. Nu funkar den inte längre.
Jag lockar med varenda leksak vi har här hemma, men nääh, de är banne mig urtråkiga, det är så mycket roligare med mobiler, fjärrkontroller och allt annat som för mig är en livsnödvändighet.
Han har till och med fått min gamla mobil att leka med, och en fjärrkontroll som vi inte använder. Är de spännande? Inte för fem öre.
Varför finns barnleksaker? De ligger bara på golvet och hånler åt mig! Skit också. Nu måste jag stoppa vilden så han inte kräks i förstärkaren.

Inatt, vid tre, så drömmer jag att någon/något spikar mig i benet med små små spikar. Jag vaknar till och har lite ont och kollar med handen eftersom att jag inte orkar öppna ögonen, då är det ett jävla kaktusblad i sängen!!! På riktigt!!! Så jag fick kliva upp och hämta pincetten och sitta och dra ut taggar från både lår och hand. Hur fan hamnade den där? Det har hänt förut, men då har katten varit hemma och jag antagit att katten har gått uppe bland kaktusarna och fått med sig ett blad. Men nu är katten ute på värmdö och springer av sig! Inte kan kaktusen kasta iväg sina blad sådär? (Ska kanske tilläggas satt jag inte är helt fantastiskt snäll mot den och att det är bladen som börjar vissna som ligger i sängen). Men oavsett... Inte kan det vara en hämdaktion? Behöver jag vara rädd?

Man kan skicka SMS som biljett. Det kan man tycka vara bra vid första reaktionen. Men det är beprövat och sjag säger SKIT! Som dragandes på barnvagn så får man åka gratis buss och har haft bort skämsremsan så jag klev på saltsjöö-banan och skulle bege mig ut på äventyr i stan. (Luncha med mamma).
Jag skickar SMS, det dras typ massor med pengar från telefonräkningen nästa gång, och jag kliver på. Inte en enda kontrollant i närheten och jag svär lite, men kommer på att jag ska byta vid slussen så jag behöver SMS:et ändå. Eller hade behövt, om jag inte hade raderat det. Så jag kliver av banan, SMS:ar igen och det dras massor mer pengar från telefonräkningen och går fram till spärrarna. Inte en enda spärrvakt och grinden är öppen och jag bara passerar.
Då kanske ni undrar, varför inte vänta med att SMS:a tills jag ser vakten. Jo, för sist gjorde jag så och vakten kom medan svarsSMSet var på väg och jag fick mig en ordentlig utskällning och han tyckte i princip jag skulle ha böter. "Det ska vara gjort innan du kliver på..."

Men på tunnelbanan hörde jag ett roligt samtal. Det satt en väldigt gullig gammal tant med sin gubbe mitt emot ett yngre par:
_________________________________________________________________________

Gammal tant: -Är ni turister?

Ung tjej: Vrider på sig

Ung kille, vrider också, men ler åt tanten.

Gammal tant: - Ä R  N I  T U R I S T E R?

Ung kille: - Oh, sorry, yes, tourists...

Gammal tant ser nöjd ut, väntar ett par ögonblick och: -Jahaaa, vad tycker ni om Stockholm då? Är det inte vackert?

Ungt par: Vrider på sig, ser obekväma ut, flackar med blicken och ler.

Gammal tant: Ä R  D E T  I N T E  V A C K E R T H Ä R? Nu är ni förresten i gamla stan. Det här är en gammal stadsdel förstår ni.

Ungt par ler numer bara.

Gammal tant: - Ni svarar inte riktigt på frågan, trivs ni här i Stockholm?

Gammal man: -Jag tror de pratar såndär utrikiska...

Unga paret klev av på T-centralen, förmodligen för att de skulle av, eller så för att slippa tanten som kanske inte är lika gullig om man inte förstår vad hon pratar om.
__________________________________________________________________________

Igår skulle jag och André käka pizza och satt på uteserveringen på lokala pizzahaket. André går in och beställer och kommer tillbaks. Efter sjukt lång tid börjar jag undra om våra pizzor numer va kolbitar i ugnen och att de kollade på TV eller något. Efter ytterligare lite tid så säger André, lite sådär helt apropå:
"Men... Jag undrar om jag inte glömde beställa förresten..."
När jag hade skrattat ut honom så sa han att han hade beställt, men att de nog inte hörde, däremot hade de hört hans ölbeställning.

Oj oj oj, vad dagarna har rusat iväg. Snart är Andrés semester slut, vilket innebär att min semester tar slut. Ingen som tar Sandro på morgnarna då jag ligger däckad. Det ser jag inte så mycket fram emot.
Annars har inte så mycket hänt. Kemikaze-Sandro kastade sig ner från soffan igår och parerade fallet snyggt med kinden. Ingen fara på taket, han var glad efter fem minuter igen och kravlade sig vidare på nya äventyr. Jepp, han kravlar. Fort som fasen tar han sig fram och det innebär ännu mer koll på vilden.

Nä, de här veckorna har helt enkelt gjort mig förslappad. Pissväder i kombination med förslappning innebär mycket TV-tittande, soffliggande och.. Nä, det var nog det jag har gjort. Kört bil också.
Därav väldigt lite bloggande, men det är väl tur, för i annat fall hade det bara blivit massor av inlägg liknande det här, det vill säga helt intetsägande.

Var hemma hos Sandra och spelade spel, rökte vattenpipa och drack drinkar i helgen dock. MYCKET TREVLIGT. Tilläggas att jag och Sandra vann över bröderna (André och Emilio) i pictunary. Well done och skål sa vi.

 

Där upptäckte jag även en av mina talanger. Rökringar! Jag är banne mig ett ESS på det! Jag har kanske inte så många talanger, så jag blir så glad när de dyker upp. Igår kom jag på en till, men idag kommer jag inte ihåg  vad det var. Förmodligen var jag inte jätteduktig på det.

Jo, i morse. Varför är man alltid ute i sista sekund. Spelar liksom ingen roll hur gott om tid man har, man kommer på tusen saker att göra, ja TUSEN!

Så när jag kom hem igen upptäckte André det här:




När jag gick ut och skulle in i hissen med unge och vagn så var hissen sönder. Den kom inte. Hur gör man då om man bor på sjätte våningen med barnvagn? Jag vet inte, jag bor bara på andra våningen och hade så sjukt mycket problem. Vagnen är stor som en liten tank och trappan svänger först en gång, sen en gång till! Den får inte riktigt plats i svängarna.

Men vi kom ner helskinnade och nu funkar hissen igen.

Jag förstår inte. Jag har drabbats av sömnsjukan. Jag är banne mig trött hela tiden! Ständigt. Jag får väl börja käka piller eller något för att råda bot på det hela. Jag vet, jag ska inte klaga.

När jag var 11 år så ville min bror, 13 år, på språkresa till england. Inte skulle han tro att han skulle få åka ensam med sin polare inte. Jag, obstinat liten djävul som jag var skulle med. Men jag ville inte åka utan kompis, och vilka andra föräldrar släpper iväg sin 11 åriga dotter på språkresa i tre veckor? Jo Carros.

Mamma och pappa pratade med STS som vi åkte med säkert en miljon gånger för att försäkra sig om att de skulle ha extra koll på oss som egentligen var för unga för att följa med. De looovade dyrt och heligt att vi skulle bli tillsedda. Yeah Right!
Det började med familjen vi kom till. Ensamstående mamman var nog lite tokig. Vi fick inte vara någon annanstans än på rummet. Vi fick skinka och sallad till middag, det vi inte åt upp fick vi till frukost, sen lunch och så vidare. Jag tror jag levde på samma portion en vecka, det var inte så gott.
En kväll hör vi hur möbler flyttas på nedervåningen och vi smyger ut för att titta. (Vi vågade inte höras då mamman blev galen om vi lämnade rummet). Vi hör mansröster och fattar nada. Jag gick ner och ropade "Hello?" Men då blev det knäpptyst. Jag öppnade dörren in till tvillingarnas rum (typ 5 år kanske) och sängen var helt uppriven och ungarna var inte där. Jag gick in i rummet där möbler flyttats och mansröster kom ifrån, men de hade ställt en byrå för dörren.
Jag och Carro gick ut och skulle leta upp STS-ledare, men vi hade ingen aning om var de fanns, så vi gick vilse istället. (Detta var 1991, så inga mobiltelefoner) När vi väl kom hem var det tomt i huset. På morgonen ringde det på dörren, det var farbror polis som kanske undrade saker, men vi förstod inte. ELVA ÅR, vi skulle börja femman, hade läst engelska i ett år. Polisen tog in oss på förhör där vi fick spendera dagen och natten. Carro puttade fram mig så fort någon undrade något. "Aj vant to be a lojer" sa jag. Dagen efter fick vi ett hotellrum till STS hittat en normal familj till oss. Det gjorde de. Vad som hände vet jag fortfarande inte riktigt. Tror det hade med knarkaffärer att göra.

Efter ett par dagar var det midsommarafton och poolparty någonstans man behövde åka buss till. Mina rosenrasande föräldrar hade skällt ut hela STS för allt som hänt och krävt att STS skulle hålla varenda öga på oss två. De looovade dyrt och heligt. Yeah RIght.
När alla fulla ungdomar och vi skulle hem igen så blev vi bortknuffade när bussarna kom. Vi kom inte med helt enkelt. Till slut kom en buss som lämpade av oss någonstans och vår värdfamilj skickade efter taxi så vi kom hem, eller så var det mama och pappa som skickade efter taxin, kommer inte ihåg. Mamma och pappa kom nämligen ner med en rasande fart och tillbringade ett par dagar där för att ta hand om oss och för att skälla på STS.
Teddan, min bror, och hans polare blev dock utslängda från deras värdfamilj för att ha smugglat med middagskorven upp på rummet och skjutit iväg bitarna på förbipasserande med slangbella. De flydde hem till vår snälla, nya värdfamilj.

Så fort jag nämner det här för mamma och pappa så säger de: "Nej, ni var äldre än så, inte släppte vi iväg er när ni var så små, usch då" Och så småler de åt ena sidan.

Förlåt mamma och pappa att jag berättar det.

Då kan man fråga sig, sånthär händer inte alla, det är bara vissa människor som kan drabbas av sånthär. Varför jag?

Jag har hittat gnistan tack vare Mlie som skrivit om ett äventyr då hon blev efterlyst i hela landet. Jag kom och tänka på veckan efter Cypernsemestern typ -97. Jag blev såklart kär och väl hemkommen tycker jag att livet suger nere i Helsingborg och kommer inte på något att göra när vi (jag och Madde) sitter på "Zipp" och fikar, röker och spelar Backgammon. "Men vi drar till Gävle". (Jepp killen kom därifrån, 80 mil från Helsingborg). Hem, packa en rygga och drar med de pengar vi har, som förmodligen endast räcker till cigg och varsin macka. (En kyckling och en äggmacka, vi började dagen med kycklingmackan och när vi senare på dagen skulle äta äggmackan... Låt oss säga att äggmackor inte håller sig så bra i värme i flera timmar).

Vi tog nog bussen en bit så vi kom till en lite större väg och började lifta. Jag kommer inte ihåg hela resan riktigt, men några utstick: (Ej i ordning):
Vi åkte varsin bil från Halmstad till Göteborg för att de vi hittade på Eurostop i Halmstad hade två bilar. Vi sov hos en av männen med de två bilarna. (I hans barns sovrum, barnen sov tydligen hos ex-frugan). Han tog oss under sina vingar och vi gick på McDonalds på avenyn.
Vi blev tagna av polis för att vi liftade på en motorväg i Jönköping.
Vi blev omhändertagna av någon typ av lastbilsåkeri där de körde med sin lastbil bara för att köpa McDonalds till oss, medan vi lekte runt på bandet där alla kartonger åkte runt. Han som körde oss vidare därifrån kunde bara släppa av oss i Motala, där hade en "en av sina damer" han hälsar på när han är ute och kör.
Vi knackade lastbilsfönster mitt i natten i Örkelljunga och frågade folk om de skulle "norrut" och om vi fick följa med. Där fick vi ingen napp men så dök en man upp som hade kört från Tyskland med sin nya bil och ville ha någon som höll honom vaken.

Vi kom upp till Gävle, var där, upptäckte att det inte var så kul och liftade hem igen. Han som körde oss ner till STHLM blev då tagen av polisen, polisen såg oss, två tjejer som delade på passagerarsätet för det var fullt av bråte i baksätet. "Får man verkligen sitta sådär?" sa han. Killen som körde oss fick dryga böter.
Jag vet inte heller vad jag sa till mamma och pappa, men oavsett så funkade det, sanningen kom inte fram förrän långt senare. Tack GODE GUD för det, för jag hade fått utgångsförbud tills jag blir 32! Jag hade med andra ord suttit inlåst fortfarande!

Nästa inlägg handlar om när jag ensam i sydostasien på egen hand blir av med hela min packning... Eller när jag fick för mig att flytta till Dublin, ångrade ig efter tre veckor och skulle flytta till London istället, flyger till london och blir av med mitt bagage... Eller när jag var på språkresa -91 (Jepp, 11 år, vet inte hur mina föräldrar tänkte) och hamnade i polisförhör en hel natt för min knarkande värdfamilj. Det enda jag kunde på engelska var "aj vant to be a lojer wän aj grow up".
...back in the days...