Long time...
Men nu tänkte jag att det var dags att skriva lite igen. Förmodligen ingen som läser, men så länge jag inte kollar på statistiken så vet jag ju inte det.
Sandro har banne mig fyllt ett år! Det är ju i sig helt sjukt kan jag tycka, men det är väl så när man är mamma. Nästa gangster kommer i maj. Jag är galet peppad, men är aningen orolig att jag kommer att bli gråhårig i förtid. Sånt kan nämligen hända har jag hört.
Vad händer annars? Jobbet? Jo, i Torsdags hade vi två miljöinspektörer som skulle förhöra oss personal om vad vi kunde gom att jobba för företagets miljömål (Vi är certifierade och genomgår kontroller att vi faktiskt följer detta). Jag är påläst som få och nästan hoppades att inspektören skulle komma till mig, då hade jag kunnat glänsa: Mål 1: spara pappersförbrukningen 20% osv. Dessutom hade jag kunnat få in att jag går till jobbet och inte sprutar ut massor med avgaser.
Hur som helst, jag skrev ut ett gäng papper i torsdags och jag vet inte riktigt hur jag får bort försättsbladen, så vartannat papper stog jag och sorterade rätt ner i papperskorgen när en man kommer in. (Jag vet inte om jag bör tillägga att jag absolut inte kände igen mannen och bör ha antagit att det inte var någon som jobbade på företaget, men det är kanske att idiotförklara sig själv, så jag gör inte det).
Mannen: - Oj, här var det mycket papper... (Med väldigt hurtig och glad ton)
Jag: - Ja.
Mannen: - Och idag som är miljödagen och allt... (fortfarande glad).
Jag: - Ja, så det är bäst att slänga försättsbladen innan inspekrtören kommer.
Ibland funderar man på hur dum man egentligen är.
Idag ska vi ha kalas här hemma. Ettårskalas med hela släkten. Så nu ska jag städa och ta en alvedon i förebyggande syfte.
Sandro har banne mig fyllt ett år! Det är ju i sig helt sjukt kan jag tycka, men det är väl så när man är mamma. Nästa gangster kommer i maj. Jag är galet peppad, men är aningen orolig att jag kommer att bli gråhårig i förtid. Sånt kan nämligen hända har jag hört.
Vad händer annars? Jobbet? Jo, i Torsdags hade vi två miljöinspektörer som skulle förhöra oss personal om vad vi kunde gom att jobba för företagets miljömål (Vi är certifierade och genomgår kontroller att vi faktiskt följer detta). Jag är påläst som få och nästan hoppades att inspektören skulle komma till mig, då hade jag kunnat glänsa: Mål 1: spara pappersförbrukningen 20% osv. Dessutom hade jag kunnat få in att jag går till jobbet och inte sprutar ut massor med avgaser.
Hur som helst, jag skrev ut ett gäng papper i torsdags och jag vet inte riktigt hur jag får bort försättsbladen, så vartannat papper stog jag och sorterade rätt ner i papperskorgen när en man kommer in. (Jag vet inte om jag bör tillägga att jag absolut inte kände igen mannen och bör ha antagit att det inte var någon som jobbade på företaget, men det är kanske att idiotförklara sig själv, så jag gör inte det).
Mannen: - Oj, här var det mycket papper... (Med väldigt hurtig och glad ton)
Jag: - Ja.
Mannen: - Och idag som är miljödagen och allt... (fortfarande glad).
Jag: - Ja, så det är bäst att slänga försättsbladen innan inspekrtören kommer.
Ibland funderar man på hur dum man egentligen är.
Idag ska vi ha kalas här hemma. Ettårskalas med hela släkten. Så nu ska jag städa och ta en alvedon i förebyggande syfte.
Kroppen är inte så smart som alla säger.
Nä det är den inte. Hade den varit det hade man inte torkat ut läpparna när man slickade sig om dem. Det är så jävla dumt. Salivet hade inte varit så jäkla salt och torkat ut, istället, i en perfekt värld där kroppen faktiskt är smart, så hade det räckt. Istället måste man hålla reda på det där förbannade lipsylet.
Finns det något värre än att vakna på natten, vara torr om läpparna, förgäves försöka slicka sig om dem och försöka hinna somna innan man märkt att det bara blev värre. Tillslut måste man gå upp för att leta rätt på lipsylet som ofta ligger i någon byxficka.
Lite kuriosa:
I lördags skar jag potatis och skar mig även i tummen. Jag skar mig mitt på ett gammalt ärr jag har där och upptäckte att när man skär sig på ett ärr så blöder det inte alls lika mycket, men gör mycket ondare.
Då vet ni det.
Finns det något värre än att vakna på natten, vara torr om läpparna, förgäves försöka slicka sig om dem och försöka hinna somna innan man märkt att det bara blev värre. Tillslut måste man gå upp för att leta rätt på lipsylet som ofta ligger i någon byxficka.
Lite kuriosa:
I lördags skar jag potatis och skar mig även i tummen. Jag skar mig mitt på ett gammalt ärr jag har där och upptäckte att när man skär sig på ett ärr så blöder det inte alls lika mycket, men gör mycket ondare.
Då vet ni det.
