Hoppas sälen är redo för oss...

...För nu drar vi iväg. Eller imorgon bitti åker vi om vi ska vara noga. Men allt är packat och S färdigbajsad. Allt är fröjd.

Mamma på riktigt.

Hur vet du att du är småbarnsförälder? När du slutar bry dig om hur du ser ut.
Jag går här hemma med mjukisbyxor och munkjacka, helt osminkad. Det hade aldrig hänt annars. Igår var jag ute och gick i mjukisbyxor! Nästan sorgligt. En ny era.
Men jag har varit ordentligt klädd idag, ska ändå tilläggas. Var uppe jättetidigt, tränade en timme, och var helt klar med mig och Lillskrutten klockan 10, gick till Sickla, det är exakt 2267 steg från sickla galleria hem till mig. Jag ska köpa mig en stegräknare, för det var inget kul att räkna själv. Väl hemma igen blev det lite av ett antiklimax. Vad gör man nu då?

Så nu har jag tvättat tre maskiner tvätt och packat för sälen imorn. Det var på grund av tvätten (tack vare tvätten) som mina jeans åkte av och mjukisbyxorna på.

S är en såndär bebis som bajsar en gång i veckan. Han har bajsdag idag och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att han bajsar, annars sätter han igång imorn i bilen. Eftersom han bajsar så sällan så kommer det så mycket att inte blöjan räcker till, jag är fortfarande inte van vid det så jag hamnar i någon typ av trans och bara nervositetsfnittrar när det händer.
Men vi har ett avtal, så det ska nog gå bra.
Fördelen med en bajs-en-gång-i-veckan-bebis är att man kan vara lugn sex dagar i veckan.

Bra på pussel, någon?

10kg! 10kg! 10kg!.... Vet inte alls hur det här ska gå! Jag har 10 kg kvar av graviditetskilona att gå ner, och den som sa att man rasar i vikt av amning har nog aldrig ammat. Nix, här ska det nämligen kämpas ordentligt.
 Suck, det är inget roligt, och ångesten av pizzan igår har lagt sig som en skugga över mig och täckt över skuggan från pizzan i förrgår. Har kanske mig själv att skylla att jag inte går ner några kilon.

Idag lekte jag med kusinen Hanna och hennes 5åriga son Robin. Vi var och matade fåglar och spelade TV-spel, det var det vi hade råd med. Hanna sa något som jag lagt på minnet. Hon sa: "Vi har funderat på att bli religiösa, för kyrkan har gratis köttsoppa på söndagar".

Imorn ska jag träffa Madde i stan och käka frukost med henne, sen jade jag tänkt att käka lunch med mamma, eftersom jag då ändå är i stan. Jag ska även träna en timme innan jag åker in till stan. Sessan ska komma hem och bada badkar och känna sig viktlös imorn och jag och pappa ska ut på promenad.
Förhoppningsvis kommer inte Sessan och med det menar jag inte att jag inte vill ha henne här, utan att hon istället ligger på BB och föder barn. Får fundera ut något som är bra på pussel som får lösa det här åt mig, jag vill nämligen vara klar med allt vid fem. Och så vill jag tillägga här att allt tar ungefär fyra gånger så lång tid med en två månaders bebis att ta hand om också.

Nu ska jag gå och handla bananer.

Pank som en kyrkråtta.

Att inte ta ut hela mammapenningen var nog ett misstag. I min värld trodde jag att jag skulle klara mig på drygt hälften av hela mammapenningen i månaden, men jag måste nog tänka om. Min tanke var att jag kunde vara ledig dubbelt så länge, men om jag fortsätter såhär så kommer jag inte leva så länge. Nåväl, det finns större problem i världen. Till exempel läste jag att  man måste bära hjälm månadsskiftet februari mars, för då störtar en satellit ner på jorden. Attans vilken otur man skulle ha om det träffade en. Stor som en minibuss och väger 9 ton. Inte bra!




Handboll slut Vs frihet... Dilemma.

Kan inte bestämma mig. Är det bra eller synd att sverige åkte ut igår? Klart att det är synd, sverige skulle ju ta EM guld! Å andra sidan bygger jag inte längre upp dagarna efter handbollsmatcher och kan plötsligt göra vad jag vill! Nä, jag är nog mest ledsen för att de åkte ut.

Igår skulle jag gå till BVC, det tar i regel ungefär en halvtimme. Igår tog det en timme. Jag gick fel. Jag hade väldigt god tid på mig och tänkte att jag skulle ta en väg som går parallellt med vägen jag brukar ta.
Så jag svängde av och traskade på med barnvagn och Ipod. Jag hade vanliga vägen till vänster och vägen jag gick på svängde väldans mycket åt höger, så för att inte göra misstaget som jag och pappa gjorde i tisdags så bestämde jag mig för att gå upp mot stora vägen igen, men varenda väg till vänster var återvändsgränder. Till slut var jag på samma ställe som jag och pappa var på i tisdags. Jäkla skit, och plötsligt hade jag inte alls mycket tid på mig längre. Men till slut frågade jag en snäll farbror om vägen och han förklarade med ett leende hur fel ute jag var. Men jag kom i tid till BVC, helt blodröd i ansiktet efter att ha sprungit sista biten, som består av en hemskt lång uppförsbacke. Fördelen med detta är att om jag fortsätter att gå där kommer jag kanske börja hitta.

Idag ska jag banne mig handla fotoalbum! Så är det!
Jag har fått en avi att hämta ut något på posten. Det är lite spännande, för jag vet inte alls vad det är. Det kan vara förstoringar av fotona jag beställt, eller så kan det vara nikotinfri tobak! Det skulle vara kul. Vi har en vattenpipa som inte används, för jag vill inte röka med nikotin. Vägrar bli beroende av det igen! Så jag beställde lite nikotinfri tobak.
Nu ska jag nog duscha och bege mig för att hämta ut paketet.

Det regnar, jäkla skit!

Espresso O.D.

Sådär ja, vad mammaledigheten kan göra konstiga saker med en. Här satt jag, med hjärtat i halsgropen och helt utan att andas. Handboll på TV. Jag är absolut inget handbollsfreak! Nä, fotboll är ju min sport. Vet knappt vem någon är i handbollslandslaget, förutom Kim Andersson och målvakten, Thomas något. Men att det är så spännande! Sverige vann med 27-26 mot Spanien, gjorde avgörande målet när det återstod 1 sekund.Ja, det är helt galet faktiskt.
Det är EM nu och jag har sett, med stort intresse, ska tilläggas, varenda match. Jag tror dessutom att den här marchen gav oss en plats i OS, men ska jag kanske ha låtit vara osagt (oskrivet) för det är jag inte säker på.

Fotoalbum.
Ja, det var ju ett tag sen man tittade i ett sådant, nu har man ju alla bilderna på hårddisken i datorn. Har inte ens bränt ner dem på skiva, så om datorn kraschar... Ja, jag vill inte tänka så.
Men 2004 bilderna satte vi fint in i ett album och lovade varandra att vi skulle göra ett fotoalbum per år. Det blev inte så mycket gjort, men i förrgår fick jag för mig att jag skulle beställa bilder från 2005 och framåt för att göra album. Idag kom de! Blev superglad och svär lite över att jag inte köpte albumen på granit, som jag faktiskt höll i idag när jag och Sessan var där. Men nu har jag att göra en annan dag.
Jag öppnar påsen med alla bilder och vet ni vad? De ligger inte i ordning. Jösses, ja, när kan den här fina sommarbilden vara ifrån? Så nu har jag ändå att göra, för nu måste jag gå in i mapparna i datorn och titta när bilderna togs. Vet ni hur många bilder man tar på tre år? Massor!

Så, istället för att sitta här och skriva så ska jag nog leta lite i mappdjungeln. Ska bara överdosera espresso först.

Lokalsinnet går i arv, inte bra!

Sen tidigare bestämt så brukar jag och min pappa ta promenader på tisdagar. Pappa jobbar inte då och eftersom jag är mammaledig har jag all tid i världen och behöver all sällskap jag kan få, så passar trevligt sällskap och motion bra närsom helst.
Nåväl, idag skulle vi ta en promenad på ungefär 45 minuter. Min pappa har förmodligen världens sämsta lokalsinne, han är i alla fall bland de 20 sämsta för att inte överdriva, medan mamma har bland de 20 bästa lokalsinnena i världen. Jag hade oturen att ärva pappas lokalsinne.
Så promenaden blev på två timmar och vi hann att fundera på om vi verkligen hade gått åt helt motsatt håll än vad som var tänkt. Nu hade vi inte gått i motsatt håll, utan bara en kvarts fel håll, så i slutändan var vi lite nöjda med marginalen, det kunde ju trots allt varit mycket värre.

Gick förbi ett litet favorithak med thailändsk mat som ägs av en man från iran och köpte lite stekta grönsaker och stekt ris och mannen säger att han önskar att han hade tagit ut pappaledighet för alla hans 12(!) barn. Då hade han inte jobbat mycket. Näää, inte på restaurangen i alla fall, tänkte jag, men tänk att passa upp på mamman under 12 graviditeter med massor av ungar som springer omkring. Han har det nog bra som jobbar istället för att vara hemma tror jag.

Fyyy vad jag tycker illa om day-time TV och det som är ohyggligt pinsamt med att jag tycker det är att jag faktiskt har fastnat för 'days of our lifes'. Idag missade jag det för promenaden som tog ut på tiden (går 12:50 på trean för er som undrar). Men det gör inget om man missar femton avsnitt, de brukar inte ha fört historien vidare i alla fall.
Annars går Oprah som bara blir mer och mer pretantiöst för varje gång, Hem till gården på fyran, Magnum på femman. Ja, det är bara hugga i all kvalitet-TV som finns. För vidare TV-tablå hänvisar jag till www.tv.nu.
Men ikväll ska sverige spöa ungern i handboll och det ska bli kul att se.

Börjat blogga.

Sådärja. Då sitter man här och bloggar.
Egentligen skulle jag gå upp och göra frukost och hoppa in i duschen lite snabbt, men icke. Igår gnällde jag för A om att jag inte kommer ut på förmiddagarna, utan först vid ett, och då har ju solen snudd på gått ner. Nu börjar jag ana varför det är så, jag gör helt oförutsedda saker som att börja blogga istället.

Idag är det allt lite snö ute. (ytterst lite!) Men tillräckligt för att jag ska bli på gott humör. Kanske ska ut och träna på att köra vagnen i snö tills vi kommer upp till Sälen.
Tänk om vi hade haft sån tur att det frös på riktigt ordentligt och det blev is på sjön och hammarbybacken öppnade. Då skulle jag åka skridskor och skidor varje dag!
Innan vi flyttade hit så bodde vi granne med herr hammarbybacke och hade en stor takterass som vi skulle ha afterskii på och dricka glüwein och jägermeister. Vi åkte inte skidor en enda gång utan tittade mest upp på den och tänkte tanken. Ibland är det en lång lång väg mellan tanke och handling.

Hungrig!

RSS 2.0