Nobody´s perfect.

Jag sprängs i bitar! Eller? Har jag redan gjort det? Vet inte riktigt längre.
Idag var en såndär bra dag, ni vet, när man går med ett leende på läpparna hela dagen.
Nä, där förskönade jag det hela en aning.
Sandro har fått eget rum i helgen. Det betyder tydligen inte alls att man sover bättre, snarare tvärt om. Han blev ledsen när han vaknade kl. fem och vi inte var där, sen ville han inte somna om. Redan där kände jag ribban för hur dagen skulle utveckla sig.
Jag var död hela förmiddagen fram till kl. 2, sen gick jag till Sickla, 20 minuter, kommer fram och det började spöregna. Det betyder fullt med folk och ingenstans att sitta.
Till slut går jag till ICA och handlar, det var inte bara jag som tänkte så.
Jag fick gå hem i spöregn och en gråtandes Sandro i vagnen. Ja, han blir gråtig av att inte sova. Antingen det, eller så testar han mitt tålamod med flit, jag väljer att tro på det första, det sistnämnda kommer nog inte förrän om ett par månader.

Han fick tag på min mobil inne på ICA. Nu funkar den inte längre.
Jag lockar med varenda leksak vi har här hemma, men nääh, de är banne mig urtråkiga, det är så mycket roligare med mobiler, fjärrkontroller och allt annat som för mig är en livsnödvändighet.
Han har till och med fått min gamla mobil att leka med, och en fjärrkontroll som vi inte använder. Är de spännande? Inte för fem öre.
Varför finns barnleksaker? De ligger bara på golvet och hånler åt mig! Skit också. Nu måste jag stoppa vilden så han inte kräks i förstärkaren.