Nobody´s perfect.

Våffeldagen. Det är inte längre en konstig sak att fira våfflor. Dessutom har min mamma rätt, som så många gånger annars, pannkakor har ju faktiskt 52 dagar om året. Varenda torsdag. Men det var absolut inte min poäng idag.
Min poäng idag är att 29 mars är det vaginadagen. Det här läste jag på "allt om stockholm":

Idag har jag varit grabb. Eller mamma som gjorde grabbsysslor i alla fall.
Mötte mammagruppen enbart för att säga att jag inte kunde följa med ut, vagnens däck har numer verkligen gjort sitt. Helt platt. Så med lillfisen i sele och en tom vagn gick jag och köpte mig en ny slang till däcket. Bara det är grabbigt, men det kommer mer. De sa vilken slang jag skulle ha, så jag köpte den, 79:-, inte så farligt. Med medtagen skruvmejsel satte jag igång och bände upp ytterdäcket och slet ut slangen. Hur många grabbpoäng är jag uppe i nu? Men ventilerna såg inte likadana ut, så jag frågade en pappa som kom in och såg ut att ha bytt många cykeldäck i sina dar. Han sa att jag hade fel. Jag skulle ha slang med bildäcksventil och inte cykeldäcksventil.
Pysen börjar nu skrika och vill ha uppmärksamhet, jag har spridit ut mig över hela golvet med mjuklift, filt, kudde, barnvagn, däck och fan och hans moster och inser att jag kan omöjligt ta med mig allt och en skrikande unge, så jag lämnar allt (utom ungen som skriker på armen) och går in och byter slang. Så skiter han. Hooooa, mitt tålamod.
Men vi fixade alltihop. Däck bytt. Två av mammorna kom förbi för support och tog hand om fisen under tiden, sen bar det av till närmsta fik för byte, mat och en kaka till mig som tack för bra utfört arbete.

Igår var jag hos Ulrika och åt våfflor, supergott! A berättade att det var våffeldagen och jag tänkte att det skulle firas, sen kom jag på att det kanske var just därför vi skulle käka våfflor hos Ulrika Tänk att våfflorna fått en egen dag. Det kan jag tycka är lite orättvist mot många andra rätter, speciellt pannkakor. De kommer ju aldrig att få en egen dag på grund av att de är så lika våfflor.

Ha! Två killar hade klätt ut sig på halloween (?) och siktat en soft airgun mot ett par barn och tagit deras popcorn. Jag kan höra hur de boostar varandra efteråt.
Kille nummer 1: -Det där gjorde du bra, såg du hur rädda de vart?.
Kille nummer 2: -Eller hur, shit vad gott det ska bli med popcorn nu!

Undrar hur deras ryggrader ser ut.

Nu är det ett år till nästa påsk. Jag ska inte äta ägg eller choklad alls förrän nästa påsk, jag ska bara äta upp det vi har kvar och det lär väl räcka i ett år förmodligen. (Förmodligen är det slut till ikväll).

Jag var ute och gick med barnvagn och stötte på två män som undrade om jag var full.(?) Märklig fråga. När jag stannade för att... Jag vet inte varför jag stannade faktiskt, men deras hund såg ut att vilja bli klappad, så jag klappade den. Då började Sandro gråta och ena mannen berättade historier om hur man skulle uppfostra. Mmm, det absolut bästa jag vet är att lyssna på hur andra har gjort för att uppfostra deras barn så de blev lite bättre än andras barn. Men så var det inte, han berättade hur han uppfostrat hunden så den är lite bättre än andras (läs mitt) barn. Han sa att när Sally skällde, så kastade han minsann en kudde på honom, för då var det inte han, utan kudden som var dum.
Sen berättade han hur han lät hunden sova på en kvadratmeter från början, för att uppskatta två kvadratmeter som han har nu. Jag visste inte om jag skulle berätta att det var ett barn och inte en hund som grät i vagnen, istället sa jag: -"Mmmmm, ja guuuuud vad bra". Den andra mannen sa:
-Jaa, tänk om man hade ett sånt förhållande till sina barn". Han kan ju verkligen inte ha lyssnat. Han var nog van vid att den förste pladdrade på, för han pep att de var ute en timme om dagen och gick med den förstes hund under tiden den förste mannen tog ett andetag.

Nu måstes det förtäras vin känner jag. Och choklad.

Igår firades påsk hemma hos mina föräldrar- Pappa hade köpt färgpennor och tyckte att vi skulle rita på ägg. När det påpekades att vi inte var fem så sa han att vi skulle "ta upp den traditionen igen". Vi har aldrig haft den traditionen.
Men det visade sig vara rätt roligt och alla gick in för uppgiften. (någorlunda i alla fall, man har nog inte en gnutta konstnär i sig. Jag har ritat Jenny och var rätt nöjd tills jag såg de andras... Jenny, som ritade av mig vann tävlingen).

Fr. v: Brorsan, jag, Jenny, Mamma, A och Pappa.
Smickrande?

Sill åts, ägg åts och snaps dracks, men snapsen hade inte hamnat i frysen innan. Sådär gott med ljummen snaps.
Sen var det lekdags, enligt pappa igen. Jag vet inte vad det har tagit åt honom sen han blev morfar. Så ska det låta. Pappa valde ut låtar som han spelade och vi, indelade i två lag, skulle säga artist/grupp och titel. Jag och brorsan i samma lag, vi förlorade. Kan vara för att pappa valde låtar och band från dackefejden och då fanns inte vi andra. Leken var säkert rolig för pappa, kanske mamma också.
Allt som allt, ett mycket trevligt påskfirande som fortsätter idag när vi ska hem till A:s föräldrar. Glasstårta med saffransglass vet jag står på menyn. I´m happy och kommer att gå upp mina kilon igen.

Tillägg: Jag väger numer 62 och har gått ner från 65. I´m happy igen, men förmodligen bara under dagen. Imorn kommer jag svära mig blå över den där glasstårtan.

För det första: Vädret. Det är inte alls roligt, vi var ute och gick en stund, jag och två mammor till, men vi hörde knappt vad vi sa för vi alla gömde oss i luvorna på jackorna och gömde oss för snön (som jag vill kalla för hagel). Blääää, nu är man sådär frusen att det aldrig går över.

För det andra: Har inte ringt PEAB ännu och min energi för att leta nummer försvann i regnrusket. (hagelrusket).

För det tredje: TV suger!

För det fjärde: Punktering på vagnhelvetet. Antar att det är som med cykeln när man var liten. Men mitt problem är att jag inte lagade punkan på cykeln, det fick andra göra. Men jag har sett att man letar hål med slangen i vatten. Men hur får man ut slangen ur det yttre? Och ännu viktigare. Hur får man in den igen?

Jag skulle luncha med Anna idag. Men vad hände? Jo, min hasselnöt till hjärna hade förträngt det. Dessutom hade vi träff med mammagruppen idag, så jag hade inte hunnit även om jag kommit ihåg det. Men man kan kanske tycka att det hör till vanligt vett att säga till att man inte kan. Men tydligen inte jag. Sorry.

Jag blir helt slut av att tänka på det här. Måste gå och lägga mig.

Nu står jag på ruta noll igen. Ingen har ringt om toan. Nu måste jag göra allt det där igen, Hitta nummer och ringa och be dem komma hit. Jag som var så himla stolt för två veckor sen. Varför gör de så mot oss? Säkert är det medvetet. Sist hade vi problem med golvvärmen i badrummet. Jag ringde och förklarade felet och han i andra luren frågade om jag var säker. Jepp, jag är säker sa jag. Då frågade han mig igen om jag var helt säker. Ja det är jag. Äh, sa han, det är lika bra jag kommer och kollar. Det är så onödigt att skicka dit folk som kostar pengar om det inte är fel på den. Så han kom och kollade, konstaterade att det var fel och ringde "folk som kostar pengar" som fixade det. Till saken hör att felet var att knappen att sätta på golvvärmen inte funkade. Hur kunde han ens tro att jag var osäker på om den funkade eller inte. Hur tänkte han? "Den där lilla flickan vet säkert inte hur en knapp funkar, lika bra att kolla upp".

Nej, nu blev jag lite uppretad, nu ska det bli kul att ringa dem imorn, hoppas jag har kvar den här känslan, för annars blir det aldrig gjort.

Kom att tänka på en rolig tant som jag träffade när jag skulle handla kläder åt skrutten för ett par veckor sen.
Jag står och tittar på kläder som hastigast då jag sällan har tålamod att leta mig rätt i djungeln av barnkläder då det kommer en äldre tant som bryter på tyska och frågar:
Tant:- Vad har bebisar för storlek? (tänk er Drottning Silvias brytning, det låter rätt kul)
Jag:- Ähh, beror nog på hur gammamlt barnet är men....
Tant som avbryter:- Han är sex månader
Jag:- Oj, han här är bara tre månader så jag vet inte hur stora de är då men det finns...
Tant som avbryter och höjer rösten:- MEN LÅTSAS ATT HAN ÄR TRE MÅNADER DÅ!
Jag lite ställd:- Jaa, då har han kanske 62? men det finns...
Tant som avbryter och är irriterad:- Om inte mammor vet storlekar på sina barn, vem ska då veta?
Jag för mig själv: Det finns skyltar där det står: X månader = Y i storlek. Men det sa jag inte högt, för jag vågade inte, hon var storväxt.

Jag vill göra om något hemma. Typ flytta till Los Angeles eller tapetsera om eller något. Jag har en del projekt som att göra om balkongen. Trätrallen som vi la dit i somras behandlades aldrig så de måste nog slipas ner och oljas på riktigt. (Jag oljade dem i somras, men vi hade ingen riktigt olja hemma, så jag oljade med rapsolja och tänkte olja som olja, vi får nog tänka om),
Mitt andra projekt är Lillgrabbens rum. Men båda dessa känns som tråkiga projekt i jämförelse med att flytta till LA. Hmmm, kanske ska göra mig en macka och kolla på TV istället.

Idag ska vi äta pizza hos A:s föräldrar. Yummi! Hemmalagad pizza är godast och slipper man baka den själv så är det ju ännu bättre (dessutom blir inte min lika god).

Idag är jag vråltrött! Inget roligt har hänt. För att inte kommentera melodifestivalen igår säger jag ...
Det får man tolka som man vill. Kanske att det var så bra att man bara kan ligga och blunda och drömma sig bort. Kanske att DET VAR SÅ JÄVLA DÅLIGT ATT DET ÄR LIKA BRA ATT SOVA BORT TIDEN.

Han är sjuk. Magsjuk. Han skiter hela tiden och det är grönt. Jätteäckligt och vi konsumerar blöjor som inget annat. Men magsjukan verkar inte bekomma honom så mycket, däremot så skits det så mycket att det börjat typ fräta i rumpan på honom, så det svider nog. Men vi står enade och beredda, A, Idomin och jag. Så fort han gråter dansar vi vals så kommer han på bättre tankar. Det är väl för väl att han inte kommer att komma ihåg den här tiden.

Idag vaknade vi kvart över sju och gick upp. Grabben blöjfri på golvet, A framför datorn och jag ut i spåret. Vi går upp så tidigt nuförtiden att dagarna blir så himla långa. Jättemysigt.

Jag har tröttnat på att dansa vals nu, så nu skickade jag in A och skrutten i badet. Och jag är just nu väldigt ledsen över att jag inte kan spela in när A sitter och plaskar och sjunger för att få honom på bättre tankar. Får skaffa oss en videokamera.



Har PEAB ringt angående toan än? Nope. Jag blir så trött.

Melodifesten ikväll. OÄÄääää. Jag vet ju att jag kommer att gnälla efteråt och så kommer jag tycka att jag har slängt bort ytterligare en timme av mitt liv på dålig TV. (Är programmet en timme långt?) Nåja, jag ska försöka att inte gnälla efteråt, men jag kan verkligen inte lova något, You know, vad vore livet utan gnäll?

Nu får det banne mig vara nog. Den här veckan har jag varit så himla bra! Käkat nyttigt, var ute och.... Jepp, sprang i söndags. Det var riktigt riktigt jobbigt och jag har kanske den sämsta konditionen i världshistorien.
Historien är rätt rolig faktiskt. Valde kläder med omsorg så jag såg "rätt" ut i spåret . På med skorna och pannbandet och gick ut genom dörren, där vår granne står och säger hejdå till barnens farfar som tar på sig skorna. Hurtig som man är hälsar jag glatt och trallar nerför trappan.
Rundan blir kort. Riktigt kort, typ en kilometer och jag är hemma igen på nolltid. Men det betyder inte att jag inte var blå i ansiktet och hade blodsmak i munnen, snarare tvärt om. När jag flåsar uppför trappan så står farfar fortfarande där och knyter skorna. De måste undrat om jag har en tvilling, inte kan man ta ut sig så mycket på så kort tid?
Jag var inte lika hurtig och hälsade inte lika glatt utan försökte göra mig osynlig och smita in, alternativt börja låtsashalta och be André hämta kryckorna.
Jag gjorde mig osynlig.
Igår var jag ute och sprang igen och det gick faktiskt lite bättre. Och 100 situps varje morgon. När blir jag snygg igen då?

Idag var jag ute och gick en lååång runda med en från mammagruppen, det var mycket trevligt! Trotsade vädret och traskade på rätt bra. När jag väl gick hem i regnet fick jag vårkänslor.


Jag har tänkt starta ett fotbollslag här i Nacka. Kul va? Säg till om du är sugen! Vet inte hur man gör eller vart man ska börja. Typ ett korpenlag, träna en gång i veckan och sen matcher. Låter ju hur kul som helst. Ett 7:mannalag, jag har ändå fått ihop 4 utan problem, eventuellt 6. Sen ska man komma på namn också. Och plats att spela på, och hitta motståndarlag. Voine voine, nu fick jag huvudvärk.

Måste tillägga. Var på bolaget idag, med barnvagn och hela fadderullan, sex öl och en bag in. Killen i kassan är galet snorkig och ber om leg. Jag räcker fram legget och han undrar om det är jag! Men jösses! Visste inte om jag skulle bli förnärmad eller lite stolt. Jag valde förnärmad, men det var nog fel val.

Gomorron. Hoppas att morgonen varit till belåtenhet.
Själv vaknade jag av att skrutten, som ligger bredvid mig, attackbajsar. Blöjan läcker och det är bajs i hela sängen. In med bajsungen i badkaret och tvätta honom, av med sängkläderna och in i maskinen och nu måste fanskapet till madrass tvättas. Hur gör man då? Är det någon som vet? Jag har hittat en dragkedja, men vågar inte riktigt dra av överdraget liksom. Kommer man någonsin få på det igen. Madrassen är 2*2 meter ska tilläggas, så det är ingen liten pjäs i spelet.
Nu vill jag gråta och tipsa allt folk som tycker att tvätta är tråkigt. Skaffa inga barn alternativt skaffa någon som tvättar åt er som kan bo hos er för jämnan. Nu ska jag tvätta bajsmadrass.

Skrev jag inan att jag satt i telefonkö till sjukvårdsupplysningen? Nåja jag gjorde det i alla fall och efter 40 minutersväntetid så bryts samtalet. 40 MINUTER! En hel lektionstimme! Nu har jag ringt om igen och de säger att "de håller på att bygga på telefonsystemet och det kan uppstå vissa störningar" och ber mig ha överseende med detta. Pyttsan!

Var uppe tidigt och tog en promenad med pappa (tisdag) och jag fick en tröja.
Sen lunchades det med jobbarkompisar, mycket trevligt och sen jag kom hem så har jag dumstirrat på datorskärmen (1,5 hrs) och inte gjort något kreativt alls. Riktigt trött.

Men idag är det fotboll. Inter-Liverpool och jag är taggad till tusen. Ska kanske köpa mig lite öl. Eller vin. Näää, helst öl till fotboll va?


Maginfluensa, smittar det innan det bryter ut, under tiden man har det eller efteråt?
Sitter i telefonkö för att ta reda på det, men förgäves verkar det som. HATAR att sitta i telefonkö!

Inatt drömde jag att vi var tvungna att sätta lillen i en ny kö för dagisplats. Blev lite svettig då, men det var ju bara en mardröm.

Idag har jag varit ute hela dagen, trotsat regnet. Jag har hört att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder. Det är inte sant.
Först blev jag bjuden på lunch av mamma, tack så mycket, sen så gick jag runt i stan och försökte söva skrutten. Det funkade, det tackar vi också för.
Att åka buss med barnvagn är inte så kul. Jag sitter hela vägen och hittar andra bussåkare som skulle kunna hjälpa mig av med vagnen, men det finns sällan några. Alltid så sätter det sig en gammal gumma bredvid dem som jag sett ut och man kan gärna inte be gumman flytta sig. Eller så hinner de gå av. Men det slutar ju alltid lyckligt (någon hjälper mig av) så jag oroar nog mig i onödan.



Sen vart den en fika med Skrutten. Han var nämligen en tickande bomb däri vagnen så jag vehövde något at sitta på för att ge honom mat. Världens bästa ursäkt för lite fika. Det är bra med barn.

PEACE OUT!

Inter-Reggina 2-0. Det är bra, det är inte därför jag är ledsen. Inte heller för att Zlatan är tillbaks och var målskytt. Det är också bra.
Däremot är jag ledsen för att jag blev så himla medveten om att man aldrig blir något fotbollsproffs. Jag är helt enkelt för gammal. (Att jag är på tok för dålig tar jag inte med i beräkningen, nu handlar det om åldersnojja). Det behöver inte vara forboll, det kan vara friidrottsstjärna. Nepp, det finns ingen 28 årig (otränad) nybliven mamma som skräller med att hamna på prispallen i längdhopp. Eller skidor. Eller pingis. Det enda hopp jag har är curling och bowling och det känns inte så kul.
Nä, det är kört för min del.

508:- för kyckling och potatissallad. Det var det vi skulle äta till kvällsmat. Ok, 48:- kattmat också. Men vart tog resten av pengarna vägen? Lite kex och ost, that´s it. Jag säger ju det, VECKOHANDLA. Vad jag dock vet är att vägen mellan tanke och action är vääääldigt väldigt lång, men jag närmar mig långsamt mitt mål.

Igår tog nog hypokondrikern i mig överhanden. Huvudvärk och illamående, vad är det nu för livsfarlig sjukdom jag har fått? Mjältbrand? Vad är symtomen?
Jag var bara trött och mådde illa av allt chokladätande tror jag, för i morse mådde jag bra igen, förutom ångesten för chokladätandet.

Annars har inte mycket hänt. Lillskrutten mår bra igen, tack och lov. Tanken på kväva hans skrik med med en trasa med kloroform fanns under kortare ögonblick. Men nej, så långt ska man väl inte behöva gå. Dessutom hade jag ingen hemma.
Lollo berättade om en kille som tejpade fast nappen med kirurgtejp på hans fyra ungar, för att slippa spendera natten med att peta in nappen i skrikiga barns munnar. Man lär så länge man lever.

Mitt nästa projekt är att göra i ordning hans rum till ett rum istället för förvaringsutrymme. Kanske överflödigt att säga att vägen mellan tanke och handling är sådär lång igen, men jag har i alla fall smugit mig in och påbörjat tankegången. Men innan omvandlingen sker ska vi ha bestämt hur det ska vara och köpa saker.
På tal om pengar igen, jag skulle handla en grej för 78:- och kassören sa att köpet nekades. O nooo, inte redan! Det är synd att säga att jag har koll på ekonomin, men milda Matilda, det är den 8:de idag och inte ens 78:- kvar.
Jag fick betala med kreditkortet, det är sant. Sen sprang jag till en bankomat för att kolla om jag verkligen inte hade några pengar, så jag testade ta ut 100:-. Jodå, det fanns åtminstone 100:- på kontot, för det gick igenom. Pust! Så nu har jag slutat svettas.

Nu ska jag allt skaffa mig lite koll på mitt konto.

Idag är en tuff dag. Inte som i tuff ball, utan som i tuff -Ge mig styrka- tuff.
Klockan 05:20 ringde klockan, vi skulle till BVC idag för att vaccinera lillpojken. Vi har en tre månaders gammal (ung heter det än så länge va?) son och jag är den mjäkiga och gnälliga i familjen. Känns bra. Jag ville gå ut när sprutorna kom fram, men tog sats och stannade kvar medan A höll fast honom.
Men grabben var sådär grabbigt tuff och skrek bara under sticken, sen var han glad igen. Eller hur. Han somnade och A åkte vidare till jobbet, väl hemma var han rätt glad och lite trött bara, sen plötsligt kom det! Vråltjutet som inte tystnade! Så jäkla snäll och glad är han inte.
Gå och bära honom, så fort jag sätter mig eller stannar så tjuts det lite högre och lite kraftigare. 7 kg är inte så mycket kan man tro, men det är det. 7 kg är enormt mycket! Idag skulle jag nog säga att det är mer än 50 kg.

Nu fick jag skrivkramp och kan inte ödsla den tysta stunden här genom att sitta här framför datorn och försöka komma på något roligt att skriva. Inget är roligt idag.
(Jo, klart fan att det är det, det är ju fint väder som jag kan se genom fönstret, det är roligt)

Jag lurade mig själv, nu har jag ringt och nu finns det inte längre lappar överallt med deras nummer.
Dessutom har jag varit ute och gått med pappa och fikat. Satt längs en husvägg i solbriller och jackan av! Vårkänslor! Vill bara skrika.... OOOAAAAAAAAAAAAA!
En bra dag idag!

Döfött att at tag i saker för inget händer ändå.
Vår toalett. Den fylls inte upp efter att man spolat, man måste vänta typ en kvart. Så har den varit i över ett år. För drygt ett halvår sen var det någon här som skulle fixa den och fläkten och toan. Fläkten kunde han inte fixa och sa att han skulle skicka en annan kille. Vi väntar fortfarande. Toan fixade han och den höll i två dagar.
Förra veckan träffade jag, av en händelse en kille från våra förvaltare och jag frågade honom vad jag skulle göra. Han var här idag och konstaterade att han inte kunde fixa det på rak arm, toan måste plockas isär och eventuellt bytas ut helt. De som byggde huset ska stå för det.
Nu står jag, med andra ord på ruta noll igen.
Det som håller mig ifrån att ringa är:
Ett: Måste leta fram telefonnummer = lathet.
Två: Måste bestämma en dag då de kommer = framförhållning, inte min starkaste sida.
Ja, det var bara det, men det är inte så bara, det är det som gör att vi gått i över ett år med trasig köksfläkt och toa.
Nu ringde jag de som byggt huset, men inget svar såklart. Nu kommer det ju ta månader igen och helt plötsligt har garantin gått ut.

Men nu ska jag inte klaga mer. Fiiiint väder! Kallt och sol, I like! Jag är på gott humör, lillgngstern är på gott humör och pappa kommer hit och vi ska ta tisdagspromenaden.
Nu ska jag sätta upp lappar hemma med PEABs telefonnummer så jag inte kan skylla på att jag inte har det. Sen ringer jag till slut för jag blir så trött på lapparna. Man måste komma på knep för att lura sig själv. Jag blir så nöjd när jag lyckas.

Om ni undrar så mår katten fortfarande bra, inga gömda skador när hon flög ner från balkongen. Däremot hade jag tankar på att göra henne halt inatt, men det var inget som hör ihop med balkongfallet.

Afterwork! I like. Det var mycket trevligt i fredags.

Jahapp, då har föräldrapenningen kommit. Och tagit slut. lillgrabben får se till att inte växa på en månad, för han får nu inte några nya kläder. Jag har insett att det blir rätt mycket pengar och när man som ledig hela dagarna ser något, så måste det av någon anledning, köpas. Det handlar inte bara om grabben, utan även mig själv.

Frukost!